Inom ramen för den så kallade Brommadialogens arbete har Eva-Karin Holst nyligen startat Shalomgemenskapen, där människor träffas och talar om sina andliga behov och upplevelser. Brommadialogen startades 1991 av pastor Harry Månsus och vill verka för andlighetens förnyelse i det moderna samhället. Den har hämtat influenser från tolvstegsrörelsen som startade med Anonyma alkoholister, nyandliga strömningar och kristen själavårdstradition. Brommadialogen har sitt säte på Betelseminariet/Teologiska högskolan i Bromma, men sinnesrogudstjänster som tolvstegsaktiva startade finns nu över hela landet, också i Svenska kyrkan. Förhoppningen är att även Shalomgemenskapen ska sprida sig. Eva-Karin Holst vill se den som en motståndsrörelse. -- Allt fler människor ifrågasätter den press vi lever under. Många mår dåligt och undrar om detta sätt att leva är meningen med livet. Jag vill ha ett fördjupat liv, ett rimligt liv.
-- För att få det måste jag starta med mig själv och jag måste göra det enkelt. Och göra det nu.
Shalom betyder fred men också mening och helhet. Helande och helhet på det personliga planet i relationer till oss själva och andra, men också helande och helhet i de stora perspektiven i världen. -- Shalomgemenskapen vill inte arbeta antingen eller utan både och, säger Eva-Karin Holst. Det personliga behovet av en ny gemenskap där andligheten är grunden är Eva-Karins drivkraft. Och det är en andlighet utanför baptistförsamlingens ramar där såväl kristna som andra troende ska rymmas. -- Insikten om att världen är sjuk och att det finns vägar till helande sitter inte de kristna ensamma på, säger Eva-Karin Holst. Solidaritetsrörelser, nyandliga rörelser, kroppsterapier och tolvstegstänkandet har lika mycket att bidra med. Shalomgemenskapen i Stockholm är inspirerad av den judiske rabbinen Michael Lerner i Kalifornien. Han vill också väcka liv i sabbatstraditionen. Att vi någon gång i veckan eller någon gång per dag ger oss rätten att bara vara och inte göra. -- Det gäller att trycka på stoppknappen, säger Eva-Karin Holst. Och det gäller att inse att jag inte klarar det här livet ensam. Jag behöver en andlig grund och en andlig gemenskap så att jag orkar med livet och kan ta in resten av världen utan förnekelser och skydd.
Shalomgemenskapens gudstjänster kan innehålla sång och personliga berättelser om andliga upplevelser. Sångerna kan komma från den kristna kommuniteten i Iona i Skottland och mana till kraftsamling för ett solidariskt sätt att se på medmänniskor, djur och natur -- allt skapat. Den som vill tänder ett ljus och i kollektkorgen ger den som har och tar den som behöver. I andakten finns ingen trosbekännelse, ingen syndabekännelse eller nattvard. Den avslutas med tolvstegsrörelsens bön om sinnesro, mod och förstånd och en gemensam välsignelse sång. -- Det helande som Shalomgemenskapen vill ge ska också vara en kraftinjektion till att ta makten över vanmakten, till att söka andra som också vill förändra världen, säger Eva-Karin Holst. Några söndagar har vi samlats till sabbat, ätit tillsammans och talat om de stora saker som inte hinns med i en vardag där man och hustru möts i dörren.
"Vägen mot en rimligare värld startar vid köksbordet -- eller inte alls", skriver Eva-Karin i boken "En rimligare värld" som Brommadialogen gett ut på Libris förlag.
Där skriver förutom Eva-Karin bland andra ärkebiskop K G Hammar, förre biskopen Martin Lönnebo, Michael Lerner, författaren och föredragshållaren Tommy Hellsten, Harry Månsus och redaktören för Brommadialogens tidning Von Oben, Tomas Andersson-Wij om vår tids brist på tid, efter- och omtanke. -- Vi ska inte mörka med det som är svårt, utan erkänna sorgen och mödorna. Det är svårt att leva. Det är svårt att få relationer att fungera, arbetet, familjen, säger Eva-Karin Holst. Därför behöver vi varandra, gemenskap för fred, mening och helhet - shalom.
Fotnot: I Linköping har bland andra Staffan Jonsson, numera kyrkoherde i S:t Lars församling, verkat för sinnesrogudstjänster. De har också här vuxit fram tillsammans med människor i Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner. Det firas sådana gudstjänster, öppna för alla som söker sinnesro, varje månad i S:t Lars kyrkan, domkyrkan och Missionskyrkan i Linköping. Liknande former finns också på andra håll i stiftet, till exempel sinnesrostunder i Rogslösaförsamling.