-- Fem år kvar till 40 är väl ingenting...
Må vara att han sedan födseln är behäftad med en cp-skada. Drabbad av åldersnoja är han inte, 35-åringen och populäre komikern Jesper Odelberg -- den ende i ståuppbranschen som sitter ner.
Nu har Jesper Odelberg dessutom en ny karriär på gång:
-- Jag ska bli föredragshållare. Det betyder att jag fortsättningsvis kommer att sitta på tre ben -- komik, musik och föredrag.
Egentligen är alltihop morbror Jotas fel. Han var sångare och gitarrist i dansbandet Jigs på 70-talet. Var gång han kom insladdande med sin 13 meter långa turnébuss utanför det odelbergska barndomshemmet i Ljungskile fick unge systersonen Jesper hjärtklappning. Sedan han som sjuåring gjort sitt första scenframträdanden med Boney M:s Daddy Cool var också saken klar:
-- Jag skulle till varje pris bli artist!
Efter gymnasiet, där en av skolkompisarna hette Carl-Einar Häckner, sedermera välkänd komiker, blev det två år på Ljungskiles folkhögskolas musikinriktade allmänlinje. Han tackade därefter nej till arbete i Samhalls regi och fixade i stället själv jobb i grammofonarkivet på Radio Väst.
Carl-Einar Häckners behövde en rullstolsburens syn för en rolltolkning på Backa Teater i Göteborg 1993. Det blev Jespers inträdesbiljett till scenen. Teaterchefen Eva Bergman gav honom en praktikplats som blev till ett fast engagemang åren 1994-1998. Detta, plus mötet med dramaturgen Lena Fridell, ledde fram till hans succégenombrott i tv-programmet Släng dig i Brunnen 1997.
Målsättningen med artisteriet är att visa hur mycket förutfattade meningar det finns, inte minst om handikappade, och att få folk att skratta åt sina egna fördomar. Till en början brukar det bli knäpptyst i salongen när han rullar in på scenen, publikens ansikten är allvarliga och i en del läser han rädsla.
- Det är ju heller inte så konstigt. De flesta har ju fått lära sig att inte skratta åt dem som ser annorlunda ut. Men när jag börjar vända upp och ner på begreppen brukar det lossna, konstaterar Jesper, som gärna drar drastiska och fräna skämt om handikapp, rasism och trivialiteter i vardagen. Ibland har han även sång- och musikinslag mellan numren.
Beträffande föredragen kommer han att vända sig till folk inom landsting och kommuner som jobbar med vård och omsorg. De handlar om egna upplevelser som handikappad. Till exempel det omedvetna maktmissbruket inom vården, när folk fattar beslut över ens huvud och får den som redan är nedtryckt på grund av sitt handikapp att känna sig ännu mer kuvad.
En del av veden till föredragsbrasan samlade Jesper Odelberg på sig när han en kortare tid var anställd som sakkunnig på socialdepartementet 2003.
-- Det var inte min grej. Jag hade sagt ifrån att jag inte bara ville jobba med handikappfrågor men det blev ju så ändå. När jag då försökte driva igenom högre lön åt personliga assistenter gick inte det. Då sa jag upp mig. Men som erfarenhet var det kul och lärorikt.
Även om svensken generellt sett under det tio år Jesper verkat som ståuppartist blivit mindre fördomsfull när det gäller handikappade, återstår mycket att göra, menar han:
-- Der inser man när man fortfarande nekas åka spårvagn i Göteborg sittandes i rullstol. Eller som när man är ute på stan och folk kommer fram och vänder sig till mitt sällskap och frågar: "Kan man prata med honom?"
ha den äran
jESPER oDELBERG