Under Stig Synnergrens tid som ÖB, 1970--1978, togs en rad långsiktiga beslut som innebar stora förändringar för försvaret.
Neutralitetspolitiken slogs fast och därmed tanken om ett starkt försvar med allmän värnplikt. Det beslutades att flygplanet Viggen skulle utvecklas samtidigt som man organiserade om och gjorde nedskärningar i armén och marinen.
Det var dock underrättelsetjänsten som Stig Synnergren prioriterade och byggde ut. Men när journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt 1973 avslöjade att Sverige hade ett hemligt underrättelseorgan, IB, blev det ett fasligt liv och Synnergren fick fullt upp med att förklara sig.
Efter pensioneringen 1978 åtog sig Synnergren chefskapet för H M Konungens stab. Han var även ordförande i Svenska Skidförbundet åren 1973--1975 och i Svenska Turistföreningen åren 1976--1987.
Men dessa sysslor var inte tillräckliga för en man som varit van att leda ett lands försvar. Med viss hjälp av sin gode vän, den gamle finansmannen Marcus Wallenberg, blev han vid 65 års ålder styrelseordförande i Stora 1980. Därefter följde ytterligare styrelseuppdrag i bland annat LKAB innan han lämnade offentligheten i slutet av 80-talet.
Sin militära bana inledde Stig Synnergren som fänrik vid den legendariska skidlöparbataljonen vid I 19 i Boden under andra världskriget. Han patrullerade längs norska gränsen och för sin hjälp till de norska trupperna fick han S:t Olavs-orden drygt 30 år senare.
Efter kriget hade Synnergren kaptens titel och sedan rullade det på så snabbt att uppslagsböcker och kataloger inte hann med. Major 1957, överstelöjtnant 1961, överste och chef för I 21 1962 och generalmajor samt chef för arméstaben 1963. På fem år hade han gått från kapten till den "yngste generalen i modern tid.
Det var därför inte så konstigt när han blev chef för försvarsstaben 1967 och överbefälhavare tre år senare.