Prognoserna, som beskrivs i en artikel i tidskriften New Scientist (020720), bygger på analyser av demografiska experter från flera länder och beräknas kunna presenteras av FN senare i år. De innebär en dramatisk helomvändning jämfört med de beräkningar som gjordes för bara några år sedan. Då troddes allmänt att jordens befolkning skulle fortsätta att öka till cirka 11 miljarder människor och först därefter börja stabiliseras.
Detta verkade följdriktigt med tanke på att antalet människor nästan fyrdubblades under 1900-talet, från 1,6 till 6 miljarder. Men något har hänt som kan innebära att världsbefolkningen börjar minska runt 2050 -- för första gången sedan digerdödens härjningar i mitten av 1300-talet.
Det är välkänt att barnafödandet sjunkit kraftigt i Japan och Europa de senaste decennierna. Den mest dramatiska förändringen har ironiskt nog ägt rum i katolska kyrkans hemland Italien. Där är nativiteten i dag bara 1,2 barn per kvinna, långt under nivån 2,1 barn per kvinna som är nödvändig för att befolkningen ska stabiliseras.
Men även utanför de rika industriländerna är samma trend tydlig. Över 60 länder har i dag nativitetssiffror som understiger den kritiska nivån på 2,1 barn. Hit hör exempelvis Kina, Sydkorea och de flesta stater i Västindien.
I år förväntas klubben utökas med Thailand, Sri Lanka och, förbluffande nog, Iran. Så sent som 1988 födde iranskorna i snitt 5,5 barn men redan 12 år senare hade siffran sjunkit till 2,2.
Andra länder som troligen kommer att sälla sig till skaran inom de närmaste 20 åren är Indien, Brasilien, Mexiko och Turkiet. Samtliga har tidigare tillhört de stater som bidragit mest till befolkningsexplosionen.
Effekterna av allt detta kommer med tiden att bli dramatiska. I västvärlden finns det växande problemet med en snabbt åldrande befolkning. Ingen har ännu räknat ut hur de växande kostnaderna för pensioner och vård ska kunna betalas.
Men ganska snart kan vi också räkna med att befolkningen kommer att börja falla i en rad länder. I Japan tror man att folkmängden når en topp 2006 för att sedan falla med 14 procent fram till 2050. Det innebär en förlust på 20 miljoner människor.
Tyskland räknar med en liknande utveckling, liksom Ungern, Ryssland, Italien och Spanien. Faktum är att den italienska befolkningen kommer att minska från dagens 56 miljoner till ynka 8 miljoner år 2100 om den nuvarande trenden fortsätter.
Enligt de nya FN-prognoserna är det möjligt att den genomsnittliga nativiteten på jorden sjunker till 1,85 barn per kvinna inom några generationer.
Det skulle betyda att världsbefolkningen når en topp runt 2050 på 7,5 miljarder människor, för att därefter börja sjunka. Runt 2150 skulle vi vara nere på 5,3 miljarder, eller samma antal som 1990. Skillnaderna skulle dock vara enorma. De flesta människor skulle inte längre vara barn eller ungdomar, utan åldringar.
Det finns givetvis stora fördelar med att befolkningen på jorden minskar. Men frågan är om inte nativiteten i flera länder på sikt måste höjas en smula för att inte övergången ska bli alltför ekonomiskt och socialt smärtsam. Problemet är bara att kvinnorna världen över i allt större utsträckning väljer att avstå från barn.
Det som hänt är att kvinnorna i de flesta länder har fått chansen till ett oberoende liv med egna karriärmöjligheter. Men i merparten av dessa länder har männen fortsatt att leva som de alltid gjort -- passa bebisar, nej tack -- och det finns sällan någon barnomsorg i samhällelig regi. Det säger sig självt att den ekvationen inte går ihop. Resultat: få eller inga barn.
Enligt demografen Tim Dyson vid London School of Economics är det sannolikt på männen det hänger om inte jordens befolkning ska krascha i framtiden.