-- Det är säkert hemskt ohälsosamt. Det enda nyttiga jag gör är att jag rör mycket på mig. Det har jag gjort sedan jag var fem år och min mamma skrev in mig i Operans balettskola, försäkrar söndagens formidabla födelsedagsprofil.
Hon är en institution inom svensk teater och nöjesliv, denna vitala, nätta scen-eternell. Älskad och omhuldad av miljoner sedan decennier tillbaka. Alert som hon är inser hon också att den instundande 90-årsdagen knappast kommer att kunna passera obemärkt. Men för den skull behöver man ju inte gilla läget, menar Annalisa Ericson:
-- Jag har aldrig varit förtjust i det här med födelsedagar och uppvaktningar. Varför ska man uppmärksamma att åren rullar på? Det betyder ju bara att vänkretsen tunnas ut och allting rasar. Som huset jag bor i här på Floragatan just nu håller på att göra. Man byter stammar i hela fastigheten och allt är ett enda kaos. Jag hittade just min granne bland soporna. Här blir det i alla fall inget födelsedagsfirande. Jag måste leta upp någonstans att bo.
Detta meddelas i glad ton. För trots villervallan är det ju ganska kul när det händer något, tycker stans saltaste böna -- tillika Östermalmsdam.
Det har annars varit ganska lugnt i Annalisa Ericsons liv sedan hon senast stod på scenen. Detta inträffade för fyra år sedan då man gav sista föreställningen av "Leve nostalgin", en kabaré och sångkavalkad om hennes liv och med henne själv i huvudrollen. Det var Riksteatern som arrangerade och premiären ägde rum i Burträsk den 9 oktober 1998. Mindre än en månad efter det att Annalisa Ericson -- inte firat, nota bene, -- men väl avverkat sin 85-årsdag på Sardinien tillsammans med son och svärdotter. Trots 80 års scenvana darrade hon dock som vanligt av rampfeber.
-- Den går aldrig bort. Och premiärer är ruggiga. Men när väl ridån gått upp och man möter publiken så försvinner det. Och föreställningen blev ju en succé som vi sedan åkte land och rike runt med. Jätteroligt var det!
Det kunde blivit en rolig fortsättning också våren 1999. Med en comeback på Dramaten, där Annalisa Ericson för länge sedan debuterade som ärtblomma. Utlånad från operabaletten.
-- I comebacken skulle jag sitta i en soptunna i Samuel Becketts pjäs "Slutspel" och titta på Thommy Berggren från grodperspektiv. Allt gick bra fram till andra genrepet då Thommy drabbades av besvär så att premiären fick ställas in, tyvärr. Sedan dess har Annalisa Ericson inte stått på någon teaterscen.
-- Inte tillsammans med and-ra. Jag håller på lite själv nu också, om någon frågar, men egentligen har jag lagt av.
Det glättiga tonfallet är borta någon sekund men återkommer när hon tillägger:
-- Jag tycker om att vara publik numera. Jag ser mycket teater av alla de sorter. Går på alla premiärer. Det är hemskt roligt att se vad mina kolleger i den yngre generationen kan göra och vad de är skickliga på. Framför allt är det roligt att se hur den moderna dansen har utvecklats och verkligen får ta plats på scenen.
Menar hon som varit oförglömlig danspartner åt inte minst Nils Poppe.
-- Nils var fantastisk. Jag var ju utbildad och hade ju den klassiska baletten i botten men han hade aldrig tagit en danslektion. Trots detta var det han som lärde mig att släppa loss i den moderna dansen.
Häromdagen var Annalisa Ericson på Oscarsteatern med anledning av att "man firade något".
-- Det var väldigt roligt för jag var med där redan 1932. Gjorde infödingsflickan Azuri i operetten "Ökensången" växelvis med att jag spelade Peter Pan i "Peter Pan". Det var ganska hektiskt, minns jag, med både matiné- och kvällsföreställningar som avlöste varandra men väldigt skojigt eftersom det var två så olika roller. Jag har alltid gillat omväxling.
Det var kul hos Kar de Mumma också. Liksom hos Ernst Rolf, förstås, i vars revy hon debuterade 1920. Och samarbetet med Nils Poppe var bara ett enda långt nöje. Men det bästa under den långa karriären fastslår Annalisa Ericson:
-- Har varit publiken. Den har alltid varit fantastisk mot mig och gett mig fantastiska minnen. Det är jag mycket tacksam för.
Namn: Annalisa Ericson, scenlegendar
Fyller: 90 år den 14 september 2003
Familj: sonen läkaren Claes von Segebaden, tre barnbarn
Bor: i Stockholm
Aktuellt: "Det kommer något slags hyllningsfilm om mig på tv på söndag"