Att fortfarande var åttonde kvinna i Sverige heter Birgitta är ingen slump. Här finns ett klart samband med den Birgitta-namnfeber som utbröt efter prinsessdopet våren 1937 och som höll i sig i 30-talet år. Ett bra tag efter det att upphovet till namnfebern flyttat från Stockholm, Sverige, till München Västtyskland som maka till prinsen och konsthistorikern Johann Georg, "Hansi", av Hohenzollern.
Förutom namnet var det dock inte mycket prinsessan Birgitta hade gemensamt med sina namnar under uppväxt-åren i Sverige.
Skolan betydde till en början privatundervisning på slottet tillsammans med sex utvalda barn ur Stockolmssocieteten.
Att det fanns ett annat liv än det hon levde blev den näst äldsta av Haga-sessorna inte medveten om förrän hon som åttaåring blev Blåvinge.
Bland annat var det scout-träff en gång i veckan på lokal inne i Stockholm. Dessutom härliga utflykter i skog och mark. Men framför allt betydde det nya kamrater, utan anknytning till den visserligen ganska harmoniska men instängda och extremt skyddade tillvaron på Haga slott.
Från den lyckliga Blåvinge-tiden bär prinsessan Birgitta fortfarande med sig kunskapen om hur man bakar pinnbröd. Vilket gjorde att hon under en Afrikasafari senare i livet kunde överraska vännerna med färskt bröd vid lägerelden.
Om detta berättas i memo-arerna "Min egen väg" som kom ut till 60-årsdagen för fem år sedan utan att vare sig hennes barn, lillebror kungen eller någon av de tre systrarna känt till dess tillblivelse.
Minnena, som nedtecknats i samarbete med den tyske journalisten Fred König, är en livfull, öppenhjärtig och bitvis rörande skildring om ett liv som är så annorlunda det bara kan bli från de flesta vanliga dödligas, men ändå får betraktas som gott.
Som en röd tråd genom boken löper författarens envishet och starka behov av integritet. Så till exempel skulle prinsessan Birgitta enligt alla beräkningar göra sin entré i denna värld den 18 januari, på mamma Sibyllas födelsedag. Men väntade till dagen efter. "Jag ville ha en egen födelsedag."
Den av hovet utstakade utbildningsvägen hade hon dock till en början inget att sätta emot. Efter slottsskolan blev det Franska skolan, sedan flickinternat i Schweiz och skräddarutbildning på Märta-skolan. Alltihop i väntan på Prinsen.
"En mardröm", skriver prinsessan, som ville bli sjukgymnast, men inte räknat med att massage ingick i utbildningen. "En prinsessa som knådar vilt främmande människor på sjukhus var förstås otänkbart!"
Att den sportintresserade kungliga högheten ändå lyckades driva igenom att 1956 få börja en utbildning till gymnastikdirektör på anrika GCI, får tillskrivas ovannämnda karaktärsegenskaper. Under två lyckliga år fick hon för första gången -- nästan -- leva ett vanligt liv tillsammans med vanliga människor. Bland andra ishockeylegendaren Sven Tumba.
Deras korta romans under GCI-tiden utmynnade i en stark vänskap som håller än i dag. Inte minst på grund av att de båda i mogen ålder kommit att dela en ny passion -- golf. Det är också denna sport deras samtal handlar om när de ses vid Tumbas årliga golfturnering i Palm Beach, Florida.
Prinsessan Birgitta har sedan lång tid tillbaka sitt andra hem på det berömda charterresmålet, numera även gouterat av mången annan kunglighet och några av Hollywoods mest lysande stjärnor.
Prick sju varje morgon ser hennes som hon själv säger "inneboende väckarklocka" till att hon slår upp sina blå. En timme senare är den kungliga högheten ute på banan. Anrika, exklusiva Santa Ponsa.
-- Det är här jag har mitt liv numera, har prinsessan sagt.
Lägenheten hon bor i ligger inom området.
På eftermiddagen blir det gärna en golfrunda till. Handikappet är 21. Det är bra för en som börjat med golf sent.