I båda lägren har födelsedagsprofilen lämnat outplånliga spår. De svenska beträddes på nytt i maj 1999 när finlandssvenska teatergruppen Teater Viirus gästade Södra Teatern i Stockholm med pjäsen "Besökaren".
Lasse Pöysti gestaltade Sigmund Freud. I en intervju i Dagens Nyheter citerade han bland annat sin rollfigur och sa:
-- Tänk vad livet kunde vara vackert om det inte var ett stort bedrägeri. Lasse Pöysti sa sig dock gilla livet. Även om han inte respekterade det i någon större utsträckning var det i alla fall bättre än alternativet -- döden.
I alla händelser har han levt ett rikt om än tidvis jobbigt liv som inleddes vid Ladogas strand, i det som numera är ryska Karelen. Ryssarna kom medan Lasse fortfarande var en liten allvarlig pojke som beslutat sig för att bli missionär när han blev stor. Av de planerna blev dock intet sedan familjen flytt till Helsingfors och en annons, där man sökte barnskådespelare till en film, resulterat i att 13-årige Lasse blivit en finsk Mickey Rooney.
Läste till ingenjör
Efter sex filmer som familjen Suominens oerhört populära Olli, väntade Svenska teatern i Helsingfors på den unge aktören. Sedan rullade teaterkarriären på med bland annat lysande tolkningar av Shakespeares komiska figurer.
Lasse Pöysti hann också debutera som Finlands yngsta filmregissör när han plötsligt tröttnade på alltihop och började läsa till ingenjör. Legendariska Vivica Bandler lyckade dock locka honom tillbaka till tiljorna och Lilla Teatern.
Här fick Lasse Pöysti, som aldrig sett insidan på en teaterskola som elev, utveckla den charmiga melankoli som blivit hans signum på scenen. Inte minst i rollen som pappa i trollfamiljen Mumin, som första gången visade sig för världen på Lilla Teatern 1958.
Lilla Teatern
Sedermera övertog Lasse Pöysti och hans dåvarande hustru Birgitta Ulvsson Lilla Teatern som de framgångsrikt ledde till 1974. Han hann också med en flerårig period som populär ledare för Tammerfors arbetarteater innan han 1981 accepterade att bli chef för den svenska nationalscenen Dramaten.
De fyra år som följde är omvittnat den svartaste perioden i Lasse Pöystis liv och något han över huvud taget inte vill prata om. Därför förflyttar vi oss raskt till Paris. Här finns det frankofilen Pöysti sedan många år kallar hemma. När han är där. Resorna kors och tvärs över klotet är många. Sommartid är det segelbåten som är ensamseglaren Pöystis hem.
Ny succé
Men det blir en del strandhugg på Helsingfors scener också. Just nu till exempel gör han succé som en åldrad skådespelare som intervjuas av ung kvinnlig journalist i pjäsen "Kasimir & Charlie" på Studio Elsa, en pytteliten sidoscen till Helsingfors stadsteater. Där är det dock snart färdigspelat. För parallellt om dagarna, på nämnda teaters stora scen, repeteras amerikanen Ronald Harwoods "Kvartetten".
Det är den sorglustiga historien om fyra bedagade operastjärnor som hamnar på samma ålderdomshem, där de med sina skrönor gör sitt bästa för att överrösta varandra. Lasse Pöysti spelar barytonsångaren i pjäsen, som får nordisk urpremiär på Helsingfors stadsteater den 31 januari. En underbar roll som det är lätt att identifiera sig med, försäkrade han på presskonferensen häromdagen.
Till ljuset
På den oundvikliga frågan hur länge till han tänker vara Fru Talia trogen log den blivande 75-åringen sitt sneda lite vemodiga leende och lät förstå att svaret helt låg i den allsmäktiges händer.
-- Har man hållit på så länge som jag går det inte bara att vänja sig av med att spela teater. När kvällen kommer och mörkret faller måste jag in på scenen till ljuset. Så är det bara.