Hustru Eva kommer att bulla upp på sedvanligt magnifikt vis och alla som vill är välkomna.
Några dagar innan begivenheten grips dock det blivande festföremålet av tvivel:
-- Det kanske inte kommer någon. Man kanske glömmer bort det.
Visst finns risken att en födelsedagsuppvaktning glöms bort eller ersätts med något viktigare. I fallet Arne Thorén, 75 år på söndag, får den dock betraktas som ringa -- obefintlig rentav.
Alla som var med då det begav sig minns mannen bakom den välkända radiorösten. Som tog oss med ut på de första svindlande rymdresorna. Rapporterade direkt från FN:s allra innersta. Och satt vid ringside när Ingemar Johansson knockade Floyd.
För att nu bara nämna något från den omfattande karriär som i dag finns samlat i 48 pärmar, innehållande manus till runt 7 300 radio- och tv-inslag, levererade mellan åren 1956 och 1977, av Sveriges Radios USA-korrespondent:
-- Arne Thorén, New York.
Den välkända avsignaturen är också tänkt att bli titel på den memoarbok varit i vardande sedan i stort sett dag ett:
-- Även om det inte var min förtjänst, så hände det ju så väldigt mycket under min USA-tid och det har känts angeläget att dokumentera det på ett mera personligt sätt. Jag är uppe i runt 180 sidor nu så det börjar närma sig slutet, upplyser memoarförfattaren.
Han låter dock förstå, att även om arbetet fortskrider så har det varit och är ganska jobbigt. Inte minst med tanke på att minnesbanken, innehållet i de 48 pärmarna, är i kronologisk ordning i stället för att vara sorterat på ämnen.
-- Det hade varit mera praktiskt. Till exempel rymden, 60-talets mest omtalade mord (på president John Kennedy, brodern Robert, Martin Luther King) medborgarrättsrörelsen och FN.
Inte minst FN, det genom åren kanske mest intressanta att bevaka, menar Arne Thorén, som hade sitt arbetsrum i FN-huset och under några år var ordförande i FN-korres-pondenternas förening, vilket bland annat innebar så gott som dagliga möte med dåvarande generalsekreteraren.
-- Kurt Waldheim. I efterhand anses han inte som den mest respekterade på den post som en gång utformades av Dag Hammarskjöld vars ande för övrigt levde kvar i FN långt efter hans bortgång. Han präglade arbetet mer än vad Sverige någonsin förstod. Vad jag har för tankar om dagens FN? Länge förvånade det mig att det fortfarande är igång och fungerar i stort sett som det alltid gjort sedan starten 1945. Det har saknats utveckling, tycker jag. Men sedan Kofi Annan tillträdde har man börjat få fart på det hela igen och det är bra.
I väntan på de återstående sidorna i "Arne Thorén, New York" ska bli klara, kan på begäran utvalda grupper -- till exempel som häromveckan ra-diopensionärerna i Malmö -- få ta del av utvalda delar av det blivande memoarinnehållet i kåseriform, framfört av författaren live.
En oförglömlig och fängslande upplevelse, garanterar en som varit med. Tjugo utlovade minuter blev till tre fantastiska timmar med målande verbala ögonblicksbilder från de senaste 50 årens världshändelser. För att inte tala om svindlande möten med världskändisar av alla digniteter, från skurkar till helgon, som den engagerade berättaren stött på under sin långa karriärväg.
Detta skulle kunna resultera i en dokumentärserie i radio eller än hellre i television, kan tyckas. Men:
-- Det är ingen på Sveriges Radio som växlat ett ord med mig sedan jag slutade 1977, pensionärsföreningen i Malmö undantagen, upplyser Arne Thorén blitt.
-- Jag tror att man gjort det till princip att inte släppa fram gamla avlagda gubbar och käringar när de har gjort sitt, och det kan jag tycka är ganska klokt. För tog man en skulle man få hålla på med allihop, vilket skulle falla på sin egen orimlighet, menar han.
För egen del är han fullt nöjd ändå.
-- Under de dryga fyrtio år jag var yrkesverksam upplevde jag inte en enda tråkig minut på jobbet.
Vid närmare eftertanke gäller detta samtliga hittills avverkade 75 år. Och roligt tänker han ha fortsättningsvis också, Arne Thorén, Össjö.