Inte en dag går utan att Little Gerhard, den förste svenske rockartisten att slå igenom internationellt, får tömma mejlen på beundrarpost från såväl in- som utland. Och engagemangskalendern för 2004 är fulltecknad, eller som han uttrycker det:
-- Vi ligger på full rulle.
Det är i april 1954 som amerikanen med skruvlock i pannan, Bill Haley, går in i en skivstudio i New York och skriver musikhistoria sig själv ovetandes när han spelar in låten "Rock around the Clock".
Tre månader senare gör en lastbilschaufför vid namn Elvis Presley samma sak i Memphis fast med låten "Thats all right, Mama".
Knappt tre år därefter, nyårsafton 1957, kliver en 23-årig avmönstrad sjöman från Västerås upp på Nalens scen i Stockholm och river av båda ovannämnda låtar så att taket lyfter sig. I januari går sedan Little Gerhard, som västeråsaren kallar sig, in i Karusells skivstudio och skriver svensk rocknroll-historia när han spelar in sin första EP. I mars utses han på en gala i Örebro till Sveriges rockkung. I augusti, inför en 9 000-hövdad publik i Oslo, koras han till Skandinaviens okrönta rockmajestät, vilket bäddar för ett historiskt tvårockkungamöte i september året därpå, 1959.
Då träffas Little Gerhard och Elvis Presley i Bad Neuheim i Västtyskland, där den förstnämnde är på turné och den sistnämnde gör lumpen.
-- Sedan dess har det varit rocknroll hela tiden, fastslår mannen som föddes som Karl-Gerhard Lundkvist, gifte sig till namnet K-G Andrä, kallas Lill-Kalle av de närstående men för evigt har ristat in sig i den svenska folkrocksjälen som Little Gerhard.
Han har både rösten och klöset kvar, tro inget annat.
-- Och håret. Vartenda strå, påpekar han och skrattar.
Bara veckan efter födelsedagen är det fem framträdanden på skilda ställen i och utanför Stockholm. Och i sommar väntar folkparker och festivaler runt om i landet på Little Gerhard och hans band. Dessutom blir det turné i höst tillsammans med två andra namnkunniga överlevare från 50- och 60-talets guldrocksera -- Rock-Ragge och Leif "Burken" Björklund.
-- Vi kallar oss "Den Långe, Den Runde och Den Lille", avslöjar den sistnämnde.
I juni 1958 släpptes en av de största försäljningsframgångarna någonsin inom svensk rocknroll -- Little Gerhards svängiga version av smörsångaren Louis Primas världshit "Buona Sera". En halv miljon plattor lär singeln ha sålts i hittills. Vilket inte toppas av nästa hit som Little Gerhard dock menar har blivit hans svenska varumärke -- "Den siste mohikanen"
-- Det spelar ingen roll vart jag kommer eller vad jag spelar för övrigt. "Kör Mohikanen!" ropar publiken och då gör jag det och alla sjunger med. Det är kul.
I 48 av rocknrollens 50 år har han varit en del av den. Och roligt har det varit nästan jämt.
-- Rocken är tidlös. Den rullar på hela tiden. Men man hittar ständigt nya vinklar. Hip och hop och rip och rap och allt vad det heter. Det är bara för de nya generationerna att hacka i sig och hitta en punkt där de kan slå igenom.
Rocklegenden säger sig tycka om all musik - bara det svänger. Fast ingenting slår förstås originalet. Elvis. Memphis-soundet. Något Little Gerhard själv bevisar på senaste cd:n, "King to King", som kom i fjol.
En dokumentär och självbiografi
-- Det är en platta som talar om vem jag är och varför jag är den jag är. Den innehåller bara Elvis-låtar och är en dokumentär och en självbiografi i ett och samma paket. I skivkonvolutet, bakom bilden på Elvis och mig, står allting som jag vill ha sagt.
Av den nya generationen svenska rockare är det ingen som kungen direkt ser som sin kronprins.
-- Men jag beundrar Per Gessle som är så duktig på att skriva låtar.
Födelsedagen ska jubilaren, något motviligt, fira hemma i radhuset i Rinkebydalen.
-- Eftersom jag har dörr både på fram- och baksidan kör jag med öppet hus. Då är det är bara för folk att gå rakt igenom och ta vad de vill ha på vägen.