Som barn ville han bli konduktör på tåget. Han blev talman i riksdagen.
Och konduktör.
-- Jag ger avgångssignal och klipper biljetter. Det är hur roligt som helst, tycker Björn von Sydow.
Mitt under födelsedags-intervjun med den blivande 60-åringen springer han och hämtar ett foto på sitt arbetsrum.
Konduktören på bilden har stilig uniform och välkomnande leende bakom det grå skägget.
-- Utländska turister blir förvånade när deras värdar berättar att biljettklipparen också är "speaker of the swedish parliament". Men då säger jag bara att det är normalt i en sann demokrati som den svenska.
Representanter för Östra Södermanlands järnväg, som kör tuffetåg mellan Mariefred och Läggesta, är bjudna till födelsedagsfesten i riksdagshuset.
Det ska bli konsert i förstakammarsalen och stor mottagning.
Vi får veta att den privata delen bekostas av familjen. von Sydow aktar sig noga för att utnyttja sin ställning och ta emot några förmåner.
Är du jämt så försiktig och genomtänkt?
-- Jag tror att säkerhets-tänkandet inom järnvägsdriften satt sina spår. "Avgå icke med ett tåg innan banan är fri!" Det är bra lösenord.
Björn stryker sig i skägget och skrattar belåtet. Där fick talmannen till det.
Som före detta forskarstudent och lärare vid Linköpings universitet 1974--1978 och med en bror (Dag von Sydow) boende i Linköping tycker sig Björn ha visst släktskap med Östergötland.
Födelsedagsbarnet ställer gärna upp exklusivt för en Correnintervju och anar väl inte vilket förhör han ska utsättas för.
Landskapsblomma? Biskop? Riksdagsledamöter? Elitlag i ishockey? Inte ens en talman kan veta allt om allt, men det blir, trots allt, godkänt på provet.
Och han aspirerar inte på någon landshövdingpost i länet, trots att idet är inrett för en Björn. von Sydow vill fortsätta som talman under nästa mandatperiod, även om det går åt många ord för att säga det.
-- Man är ju svensk, vet du. Om min socialdemokratiska partiorganisation föreslår att jag ska stå på listan, så gör jag det. Så är det val och då ska svenska folket säga sitt. Och så kanske man blir invald igen till riksdagen och sen kanske socialdemokratiska riksdagsgruppen nominerar mig som talman för en ny period, och då hoppas jag att jag kan vara kandidat. I princip, om jag blir tillfrågad, kommer jag att tacka ja.
Med andra ord, han avgår inte innan banan är fri.
Det avspända samtalet med Corren pågår under en timma i riksdagshuset. Det är jämnt skägg mellan den intervjuande och den intervjuade, och båda lägger vi glasögonen ifrån oss för att se bättre.
-- 60-årstecken? Jag kan tro det.
Snart kommer vi också in på ett annat gemensamt ämne, och synnerligen ange-läget. Barnbarn. Bägge gick i väntans tider när mötet skedde i förra veckan, men vi gör det inte längre.
Talmannen blev stolt farfar samma dag som familjeredaktören. Tänka sig!
När jag inför intervjun lägger upp både bandspelare och digitalkamera på bordet ler Björn överseende. Tekniken har han aldrig litat på. Faktiskt mer på politiken.
Men bandet snurrar till vår oförställda förvåning. Och som "multijournalist" ska man klara rollen av fotande skrivare, eller vice versa.
Det är åtminstone rationellt.
När tänker du rationalisera din riksdag, behövs det verkligen 349 ledamöter?
Björn svarar artigt att han inte kan svara.
Men han ger en lång utläggning varför det blivit som det blivit.
-- När det bestämdes hade tre borgerliga partier ungefär 15 procent var. Enligt uträkningen skulle de få representation i alla valkretsar. Det var huvudmotivet.
Hur många av de 349 kan du namnet på?
-- Verkligen en samvetsfråga. Det är lätt när jag ger dem ordet, svårare då någon oväntat reser sig upp och begär votering. Och systemet med ersättare gör att man blir osäker. Men det är förnedrande att inte komma ihåg. Om det killar i tungan på Björn när debatterna hårdnar? Inte alls.
-- Det är så institutionaliserat. Man är talman. Då har jag svårare att hålla igen utanför riksdagen. Ibland får jag nypa mig i fingret och säga: "Nä du Björn, du är opartisk och neutral och ska passa dig noga för att göra uttalanden i frågor där partierna har olika uppfattningar."
Det är förstås viktigt för en talman att kunna prata för sig. Men också att hålla tyst.
Har du blivit utskälld av Göran Persson?
-- Nej, verkligen inte. Men vi har haft många roliga stunder och skrattat mycket ihop.
Hur nära var det att du blev statsminister?
-- Ingen aning. Uppgifterna i Olle Svennings senaste bok är verkligen sensationella. Det visste jag ingenting om.
Där avslöjas att von Sydow bars fram av en rad akademiker från Uppsala och från "ett liberalt influerat kotteri". Svenning skriver att Björn inför idén att ta över som partiledare "skulle ha skrattat sitt bullriga skratt".
Nå, vad hade du gjort om erbjudandet kommit?
-- Då hade jag skrattat mitt bullriga skratt, säger Björn och skrattar sitt bullriga skratt.
1996--1997 var han handelsminister, 1997-2002 försvarsminister. Han fick flyga både Viggen och Gripen och försvara pågående nedrustning.
Var det en degradering att bli talman?
För första gången stramar det till något i von Sydows anletsdrag. Oförskämd fråga.
-- Degradering att bli landets talman, det kan man verkligen inte säga. Men om det var en uppgradering får andra tala om.
När Corren intervjuar 18-åringar brukar vi fråga vad de skulle göra under en dag som statsminister. Du då?
-- Då skulle jag gå till landets talman och fråga hur vi kan göra debatterna i riksdagen ännu bättre. Sedan skulle jag gå och äta lunch.
Oj, jag tittar på klockan. Nästan lunchtid. Men talmannen gör ingen ansats av att avsluta samtalet. Vi har ju inte kommit till Linköping än.
-- Att jag studerade i staden berodde på professor Hans Meijer, som var en idealisk handledare. När han blev rektor på Linköpings universitet beslöt jag att följa efter. Jag kom att disputera i Linköping och även undervisa i statskunskap både där och i Norrköping.
Björn var dock aldrig bosatt i Östergötland utan tågpendlare och daglönare, som han säger.
-- Det var en fin period. Jag läste statskunskap på tåget till Linköping, skönlitteratur på hemresan. Min glanstid som europeisk intellektuell.
Under Björns tonårstid var det andra spår som lockade.
Förutom järnvägen också tidningsmannabanan. Han blev multijournalist långt innan uttrycket myntades.
-- Vi var tre ungdomar som startade Signalposten och bland annat gjorde reportage på gamla järnvägsmuseet i Tomteboda. Jag har hittat några överblivna exemplar i byrålådan.
Signalposten upphörde, men Björn fortsatte skriva och har författat ett dussintal publikationer.
Andra talanger, förutom klippen på tåget?
-- Jag småseglar och rider, har en vän som är ridande polis i Stockholm. På helgerna behöver hästarna rastas, och det hjälper jag till med. Häftigt. Man blir ett med naturen.
Är du en praktisk person, en sådan som lagar kontakter och mat?
-- Nej, nej, jag är verkligen obegåvad och ointresserad. Jag lagar ingenting, inte mat heller. Men jag diskar.
Vem bestämmer hemma?
-- Det gör vi tillsammans. De mest förtroliga personerna för mig är min fru Madeleine och min mamma Tullia (f d riksdagsledamot som fyllde 87 år i söndags).
Björn von Sydow, talman och konduktör, blir 60 men tänker inte avgå.
Inte frivilligt och absolut inte innan banan är fri!
Talman och konduktör på tuffetåg
Björn von Sydow har dubbel anledning att fira. Han fyller 60 år på lördag och har just blivit farfar för första gången.
Vad vet talman Björn von Sydow om Östergötland?
Han fick åtta frågor och klarade drygt hälften. Fyra och ett halvt rätt.
Anne Ludvigsson, Berndt Sköldestig, Yvonne Andersson, Anna Lindgren, Stefan Hagfeldt. Godkänt.
"Javisst, ja, det vet jag ju. Hockeysvaret var skandalartat. Får jag godkänt, annars?"