Allt som återstår är en gravsten och en parkeringsplats.
Hilding Holm var son till en guldsmed i Vadstena. Som ung student i Uppsala mötte han Ida Östermark från Västmanland.
Hilding blev kär, och kärleken var besvarad. Den unge mannen blev närmast sjuk av kärlek. De unga tu kunde inte träffas ofta, men de skrev brev. Vid ett tillfälle lyckades Hilding smussla en liten ring till Ida, som satte ringen på fingret och lovade att den skulle få sitta där resten av livet.
Åren gick. Hilding Holm fick avbryta sina studier och återvända till Vadstena. I 27 år tjänstgjorde han som bibliotekarie för Vadstena och S:t Pers folkbibliotek.
Han övertog föräldrahemmet som han byggde om och förvandlade till den mest romantiska miljö man kan tänka sig, som en hyllning till sin stora kärlek.
Det enkla huset blev en villa i tidens stil med en stor glasveranda. Det fylldes av romantiska målningar och dekorationer. I trädgården växte den älskades namn, Ida, format i buxbom liksom symbolerna för tron, hoppet och kärleken, kors, ankare och hjärta, likaledes i buxbom. Flera andra ord fanns också: Hem, Fosterland, Älskar och Frid på jorden.
Där placerades rader med stenar och snäckor, snirkliga gångar, blomrabatter, ett litet lusthus och dessutom kulörta lampor i stor mängd. En vattenkonst, två bersåer, ja till och med strålkastare fanns i trädgården.
Idas liv blev inte som hon hade tänkt sig. Hennes mor drabbades av en obotlig sjukdom. Det krävdes av Ida att hon stannade hemma och hjälpte till på gården. Efter moderns död blev den ene brodern sjuk och föremål för hennes omsorger.
Först vid 62 års ålder kunde hon tänka på att rusta till bröllop. Hennes brudgum var då 70 år.
Det blev ett hejdundrande bröllop och brudparets intåg i Vadstena en triumffärd, även om en och annan log åt de gamla.
I nära 20 år fick de sedan leva lyckliga tillsammans. Ida Holm dog 1942, 80 år gammal. Hilding Holm levde till 1945.
På deras gravvård står versen där Hilding Holm försöker ge uttryck för vad deras kärlek betytt:
Kärlek himmelsk ren,
var som oss fören!
Fria gudstron var
genom livet bar.
Kärlekssagan vår
evigheten når.
Hemmet och trädgården blev en annan form av hyllning till kärleken. Fastigheten done-rades till staden och nyttjades under en tid som internat för folkhögskolans elever. Allt som finns kvar i dag är namnet på den parkeringsplats som den förvandlats till, Holmska tomten.