-- Det är enklast att resa bort och inte göra något väsen av sig. Men har man aldrig firat något jämnt tidigare så är det kanske dags vid 60?
Textilläraren Berit Andersson har i flera dagar stökat runt hemma i köket på Tjädergatan i Vadstena. Hon tänker slå omgivningen med häpnad och ha öppet hus på födelsedagen den 12 oktober. Hon har handlat och förberett mat, hela tiden assisterad av sina älsklingspojkar.
Maken må ursäkta, men här talar vi enbart hundar. Två taxar, till vardags kallade Chappo och Figge, i mer officiösa tävlingssammanhang heter de Keeper's Chester och Keeper's Fergus. Taxgrabbarna är champions och har en halv vägg med snygga prisrosetter.
Hundarna håller förstås Anderssons fullt sysselsatta, men det finns faktiskt tid för resor också. I båt eller husbil. Små korta utflykter eller längre. Senast en sväng till Tyskland i flera veckor.
Det de flesta Vadstena- och Mjölbybor annars förknippar Berit med är textil och sömnad. Länge hade hon fullt upp som textillärare i bland annat Mjölby och för Vuxenskolan har hon haft mängder av klädsömnadskurser, till exempel folkdräkter.
-- Jag har alltid varit helt inne på det där med textil, från det att jag var pytteliten. Det blev så självklart att välja den inriktningen.
Berit är uppvuxen i Vadstena och försvann direkt efter rea-examen till tillskärareakademien i Göteborg. Sedan blev det en sväng verkstadsskola i sömnad.
När familjen bodde i Eksjö var hon anställd i en syateljé, men väl tillbaka i Vadstena handlade det mesta om att utbilda andra.
Som sjukpensionär förvaltar hon numera sitt textilintresse som hobby.
En sak kan man undra: Varför återvända till Vadstena i fullvuxen ålder?
Hm ... Berit funderar och säger kort och gott:
-- Det är helt enkelt hemma både för mig och gubben.