Erik Svensson tar emot på "undantaget", som han säger, med glimten i ögat. Det stora gula huset vid Östra Rännevallen i Vadstena har han just sålt. Han är född i den gula villan som byggdes av hans morfar vid förra sekelskiftet. Nu har han flyttat ut i gårdslängan som i Eriks barndom var kombinerad höskulle, hönshus, utedass, förråd och bykstuga.
Erik har bakat en äpplekaka men var inte riktigt van vid den nya ugnen. "Utsökt kaka", försäkrade jag, och berömde även den hemgjorda klarbärssaften. På tisdag fyller Erik Svensson 90 år.
Erik berättar om tider då Östra Rännevallen var rena landet, 400 meter från Stora torget. Här höll familjen gris, höns och kaniner och vårdade sina bikupor. Erik kände sig aldrig riktigt manad att läsa på läroverket utan sökte sig praktiskt arbete i tonåren. Motorer intresserade och "Motor-David" var en allfixare och mekaniskt lokalt geni. David kunde också hjälpa Erik att ta körkort.
-- Det blev uppkörning i Motala och vi tog en tur. Jag lyckades på uppmaning stanna bilen i kyrkbacken. Inspektören var nöjd. "Det gick ju bra det här. Nu åker vi till Varamon och dricker kaffe", sa han och det var det hela, berättar Erik.
Erik fixade till en egen bil, med träekrar i hjulen, och han och "Långe-Gustav" började fara över till Motala där ett par unga damer intresserade. Det var där han träffade sin kära Signe som under kriget gick bort i epidemisk hjärnhinneinflammation. Penicillin fanns ännu inte.
Erik Svensson började, som otaliga andra Vadstenabor, på Birgittas sjukhus. Han blev med tiden överskötare, det vill säga avdelningschef. Han engagerade sig också fackligt och blev ordförande för, på den tiden, omkring tusen anställda.
Efter Signes död var Erik länge tröstlös och självömkande. Men det hade kom en ny lärarinna till Vadstena. Ingrid hette hon.
-- Och då sa det klick och vi gifte oss, berättar Erik.
Läslusten smög sig på och Erik fick tillfälle att gå KFUM:s två-åriga sekreterarutbildning. Det innebar att han under några år senare arbetade som ledare för olika KFUM-föreningar runt om i landet. Fram till att han 1950 började som konsulent på Nykterhetsfolkets rådgivningsbyrå i Stockholm.
Konsulentjobbet blev inledningen på en lång karriär i nykterhetens tjänst. Erik Svensson hade en annan syn än den rådande i dåtidens myndighetspräglade nykterhetsbyråkrati. Rådgivningsbyråns individuella och personliga mottagande irriterade folket på Stockholm nykterhetsnämnd och Socialstyrelsen.
-- En inspektion från Socialstyrelsen slutade med att jag fick skriva en artikel i en tidning som lästes av alla nykterhetsnämnder i hela Sverige. Det blev en enorm respons i tidningar, radio och tv. Vårt arbetssätt var helt annorlunda mot myndigheternas ännu på 60-talet. Det var något nytt, konstaterar Erik Svensson.
Synen på alkoholistvården ledde fram till bildandet av den första AA-avdelningen i Sverige.
-- Det var, när Dagens Nyheter frågade, som vår första AA-ordförande förklarade att den AA-engagerade konsulenten Erik Svensson var den ende alkoholist som aldrig någonsin tagit en sup, berättar Erik och skrattar åt minnet.
Det blev hektiska år som konsulent vid Stockholms nykterhetsnämnd, nämndeman, föreläsare och flitig besökare på ungdomsgårdar. Erik ordnade sysselsättningsgrupper både för karlar och alkoholistfruar med besökande föredragshållare som upptäcktsresanden Sten Bergman och dåtidens tv-stjärna Olle Björklund.
-- Jag fick tackkort till "Erik Svensson och hans 50 fruar". Och vi for faktiskt till Rom, jag och 25 av fruarna. Många hade aldrig i hela sitt liv varit längre än till Södertälje, berättar Erik.
Han kan förstås berätta om otaliga tragiska öden men kan också se att arbetet givit mycket och hjälp åtskilliga.
Åter som pensionär i Vadstena engagerade sig Erik Svensson en tid i socialnämnden och Ria-byrån i Motala. Han ser med oro på att alkoholen går allt längre ner i åldrarna.
-- Förebyggande arbete! Det är vad vi kan ägna oss åt. Att lugnt och sakligt informera om riskerna. Det måste göras i tidiga år, i skolorna och gärna i tv, säger Erik.
I dag firar han sina 90 år med besök av bland andra brodern Sven, 95 år, och döttrarna Gunilla, Annelie och Ing-Marie.
-- Vad jag gör till vardags? Jo, jag simmar ett par gånger i veckan och jag hoppar på studsmatta. Det är bra. Och så hälsar jag på gamla och går ut med rullstolsburna, berättar han.
Morötter, tänker jag när Erik Svensson bjuder farväl med ett kraftigt handslag. För det äter han ett antal dagligen, Erik.
-- Jag tror dock att alla har sin tillmätta livslängd. Men det är värdefullt att få leva länge för att hinna ställa tillrätta en del av det man försummade och aldrig hann med mot barn och fru, säger Erik Svensson på Östra Rännevallen i Vadstena.