Det är Eva som skriver manus till ”En juldröm”, premiär den 15 november.
– Med bidrag av övriga i ensemblen, påpekar hon.
– Jag tar det som dyker upp i huvudet, man ska inte censurera sig själv. Jag gillar hjärnan, den måste få vara som den är.
Hon berättar lite om julföreställningen. Bland rollfigurerna märks the Tomt, en anspelning på en dagligen aktuell president; en fallen ängel, en lucia som längtar efter att bli accepterad och tar till kosmetiska ingrepp, en flyktingflicka, en uteliggare som är före detta strandraggare.
– Själv ska jag spela en egoistisk, manipulerande kapitalist. Sånt är lätt.
Alla som besökt Vadstena Nya Teaters vanligen utsålda föreställningar lär särskilt ha lagt märke till Eva Granlunds blixtsnabba, ofta improviserade repliker. Särskilt när hon inträder i sitt alter ego Vera, hälften av duon Ines och Vera, där Ines spelas av Malin Kärrbrink, oigenkännlig med svart pagefrisyr, underbett och skånsk dialekt.
Eva, iförd gammaldags servitriskäder, kommer inte bara undan med sina vassa gliringar – inte bara mot stackars Ines, utan en och annan i publiken får sig en släng – tvärtom tas de emot med rent hjärtliga skratt – och applåder.
– Jag har alltid varit sån. Redan på gymnasiet höll jag på så där och det accepterades, vilket eldade på mig ännu mer. Någon gång har jag kanske varit nära att vara plump men jag känner av stämningen och träffar nog oftast rätt utan att såra någon, för det är ju inte meningen.
Det tror man på. Eva Granlund utstrålar just det hon vill verka för: empati, värme, tolerans. Rent av människokärlek. Hon säger att mänskliga möten är det hon brinner för och kanske var det därför som hon, trots att hon närde starka skådespelardrömmar redan som mycket ung, kom att arbeta i vården. I 27 år som sjukgymnast, i åtta år som vårdare inom psykiatrin i Vadstena.
– Jag älskade det jobbet och saknar det ibland. Jag fick kika in i andra människors liv och kunde bidra till att underlätta för dem.
Det var inte länge sedan hon sa upp sig från vårdsvängen och sedan dess är det teater och angränsande verksamheter som är hennes yrke. Men inte nog med det.
Sedan drygt fyra år jobbar Eva Granlund och hennes syster Helena med butiken Tre systrar på gågatan i Vadstena, en tredje syster finns med i firman.
– Lokalen stod tom. Jag hade aldrig drömt om att äga en butik men vi gick i skogen och pratade om att vi inte ville bli sådana som gick omkring missnöjda på våra jobb och räknade hur många år vi skulle ha kvar till pension. På fem minuter hade vi bestämt oss. Till en början kändes det konstigt men nu stortrivs jag, både med butiken och med att arbeta där ihop med min syster.
Teaterdrömmarna fanns där från tidiga år, redan i barndomen. Som 19-åring gick Eva en ettårig dramatikerutbildning på Uppsala universitet. Men hon återvände till sitt älskade Vadstena.
– Min släkt har bott här i generationer. Farfars farfar var ”Gubben i parken”, han hade handelsträdgård i hamnparken.
Parallellt med jobb i vården kom Eva Granlund in i teatervärlden på hemorten. Hon och Tommy Kennberg satte 1990 i Asylen upp Dario Fo-pjäsen ”Fri kärlek”. Den skulle visas fem kvällar. Det blev 33. Succé, folk köade, väntelistor upprättades.
I fem år spelade Eva i ensemblen Comedigruppen i Asylen, sedan flyttades verksamheten till Mejeriet, där man höll till i 16 år. Efter en tids uppehåll för att ta hand om barn återvände Eva till scenen.
Det som sedan några år heter Vadstena Nya Teater håller till i det som för länge sedan faktiskt hette Hôtel de Finspong.
– Vi hade nio uppsättningar 2017 och i år kommer vi att ha haft åtta, säger Eva.
– Folk trivs och jag tror att det beror på att gränserna upphävs mellan skådespelare och publik. Det blir familjärt. Och jag älskar det. Jag kan inte leva utan Vadstena Nya Teater, det blir aldrig tråkigt att gå till det jobbet. Det finns dom som går på alla våra föreställningar, ibland kommer en hel släkt.
Ensemblen är ett tätt gäng, som skapar tillsammans, stöttar varandra, kan prata om allt, säger Eva.
Förutom skrivandet, föreställningarna med sång, musik och teater – hon sköter dessutom bokningarna – och butiken Tre systrar jobbar Eva Granlund alltså även med föreläsningar om kroppsspråk för företag, föreningar och andra, under firmanamnet Det svåra enkla.
– Det finns ju inga kurser i kroppsspråk, det förväntas vi liksom kunna ändå, säger Eva och demonstrerar konkret genom att spänna ögonen i mig, sänka huvudet och lågt säga ”så du ska göra en intervju med mig du”. I två sekunder hinner jag bli osäker och tvivla på min kapacitet innan jag förstår att hon bara testar.
– Minspel och kroppsspråk gör ju att man byter skepnad.
Nu fyller Eva Granlund 60 år.
– Jag känner mig absolut inte gammal men tycker att jag lever i ett slags bonustid: ’jag fick ett år till!’.
Men Eva vill gärna tala om det som hon tycker dominerar nu.
– Katastrofhoten, allt som tycks bli värre och värre. Vi översköljs av en katastrof i taget. Och så blir det tyst, tills nästa katastrof anländer. Och jag skräms av att empatilösa människor har makten, i stort och i smått. Fel människor styr, vi väljer dem som låtsas veta.
Så talar en Tage Danielsson-stipendiat. Eva belönades förra året av Sällskapet Tage Danielssons vänner och säger att hon i stället för att förtränga oron vill förvandla den till en god kraft i teaterkonsten.
– Man ska fylla huvet med roliga saker utan att blunda för det svåra.