Det pågår ett livligt samtal i frisersalongen när jag stiger in. Noomie och en kund verkar djupt inne i samspråk via spegeln.
Hon utstrålar en glad energi. Den har kommit till användning. Sedan i höstas äger hon före detta Tuves Hårglädje vid Rådhustorget i Vadstena, numera Noomies Salong. Dessförinnan har hon sedan 2011 delägare i Tuves och dessutom i Franzéns Hårglädje i Motala.
– Jag flängde mellan salongerna i tio år. Det var rätt stressigt så i höstas var det dags att ta ett nytt steg, inte minst för familjens skull.
Noomie lägger stor vikt vid samarbetet med andra näringsidkare i Vadstena innerstad.
– Jag vill jobba för Vadstenas bästa, vara med och göra staden
fin. Jag älskar att inreda och skylta och vill få folk att titta in. Och jag vill skapa en bra miljö för min personal också. Om de mår bra så mår ju jag bra.
Noomies Salong sysselsätter två anställda och en elev samt en fotvårdare som hyr lokal i salongen. Dessutom hoppar dottern Moa, 20 år, in ibland. Hon har valt samma yrke som sin mamma. Men just nu har hon ett sabbatsår för studier på en bibelskola i Aneby. Familjen är nämligen aktiv i Vadstena Kristna Center, en del av Pingströrelsen. Noomie är djupt engagerad, är en del av ledningsgruppen, leder möten, sjunger ibland.
– Det är min andra familj, säger Noomie.
– Församlingen är en trygghet som jag måste ha. Arbetet och gemenskapen där präglar hela mitt liv, lika mycket som min egen familj och jobbet. Där kan jag vara mig själv, ge och få uppmuntran. Min tro följer alltid med, även i jobbet.
Alla som går till en frisör vet att det oftast uppstår ett samtal och har man alltid samma frisör börjar man kanske tala om livet i stort, vid sidan av kallpratandet.
– Jag tränger mig absolut inte på och missionerar om min tro men visst är det så att en del kunder mår dåligt och behöver prata. Och mitt hjärta värker när jag får höra vissa livshistorier, jag blir berörd.
Noomie berättar då ibland om sin egen trygghet och delar med sig, om det känns rätt.
– I det här yrket kan man ju vara åtminstone ett öra för dem som behöver. Ibland tar jag med mig deras berättelser hem och ber för dem.
Det kan alltså bli en aning terapi och teologiska samtal framför spegeln. Men inte bara.
– Nej, med vissa kunder får man ju en kompisrelation, en jargong. Man retas och har kul.
Frisöryrket var inte självklart från start.
– Det var tack vare mamma. I nian trodde jag att jag skulle jobba med barn men det var fel. Mamma klippte folk hemma, liksom mormor, som alltid klippte mig. Mamma tipsade mig om yrkesvalet och efter en praoplats kände jag att det var helt rätt. Jag fick kallelsen, säger Noomie med ett skratt.
På frisörlinjen i Linköping kom hon dock inte in. Inte först. Men det uppstod en reservplats och den blev Noomies. Guds försyn, säger hon.
Under ett sabbatsår kände hon sig vilsen och bad sin Gud om vägledning.
– Gud visade mig i en vision ett skivomslag, som jag letade upp hemma. Det framgick att en bibelskola hade spelat in skivan. När jag läste på om skolan visste att det var dit jag skulle. Det var ett under. Året på skolan präglade mig, jag mognade, började verkligen älska mitt jobb som frisör och fick drömmen att starta eget.
Noomie har många drömmar och visioner, säger hon. Kanske att låta salongen växa.
– Förra året var det jobb, jobb, jobb. Så just nu tar jag det lite lugnt och känner in hur jag ska göra framöver. Jag tog ju över salongen i september. Jag är inte främmande för att den ska växa, både lokalmässigt och med fler anställda – det får visa sig. Men jag är inte en sådan som vill stå stilla.