Pastor Pecka fyller femtio på lördag och det ska hållas öppet hus och kalas i kyrkan. Födelsedagen blir ett roligt tillfälle att skapa en mötesplats, tycker jubilaren själv.
Per-Gunnar Enocsson är rätta namnet, men ingen verkar säga annat än Pecka. Han är inte bara missionsförsamlingens pastor sedan 1990 utan också lite av en central figur i samhället. Det bör man ju vara som ordförande i SIV, Samverkan i Vikingstad.
Bakom det namnet finns inte bara missionsförsamlingen och Svenska kyrkan utan också PRO, Röda korset, Valkebobadet, skolrådet . . . Allt som allt samsas tio lokala föreningar och organisationer under ett paraply.
SIV engagerar sig i allt som rör samhället.
-- Vi trycker till exempel på för att kommunen ska bygga hus i Vikingstad, säger Per-Gunnar Enocsson. Samhället byggdes ut framför allt på 1960- och 70-talen. På senare tid har det stått still. Det är ju bättre att bygga här än att förtäta stan, säger han och låter lite som en reklambroschyr: Här går pendeltåg var femte minut på vardagarna. Det tar bara sju minuter in till Linköping.
Själv kör han buss när han inte arbetar i kyrkan. I dag till exempel har han varit uppe tidigt och kört 506:an med barn från Östra Skrukeby till skolan i Linghem. Det är bra att göra olika saker och att få lite distans till sitt vanliga jobb. Och buss har han kört förr, i Stockholm under en studietid.
Pecka är sörmlänning från början, född och uppvuxen i en familj som var med i en missionsförsamling. Valet att bli pastor i en missionsförsamling kan därför tyckas lätt. Så var det nu inte.
Efter gymnasiet funderade Pecka allvarligt på att bli civilingenjör. Så allvarligt att han började läsa vid Linköpings dåvarande tekniska högskola.
--Men jag upplevde att Gud talade till mig om andra uppgifter, Det var en stark upplevelse. Det blev också en kamp och vånda när jag funderade över vad som var min livsinriktning.
Efter tre terminer på högskolan hade han tänkt färdigt och började istället på bibelskola och fick så småningom en tjänst inom en församling i Södra Vi för att ta hand om ungdomsarbetet. Det var precis före pastorsutbildningen.
-- Och det var bra att först ha hunnit med lite praktik. Allt går inte att lära sig teoretiskt.
Att vara pastor är att arbeta med sig själv som verktyg. Det är, säger Pecka, att lyssna och tala så att människor förstår. Relationer och kommunikationer är viktiga ingredienser i arbetet.
Så han ångrar inte att han inte blev civilingenjör? Det skulle möjligen vara för att ha missat en hög lön, säger han men menar det förstås inte. Studietiden gav honom ytterligare en av livets erfarenheter.
-- Erfarenheter gör att man mognar som människa. Det får man göra i relation med Gud och med andra människor. Gud har skapat oss så att vi mognar i mötet med varandra.
1990 flyttade Pecka med familj, hustru Christina som är musiklärare och deras tre barn till Vikingstad. Han kom till en församling som bildades 1913.
Han har ett jobb som bygger på förtroende. Han får viga människor till äktenskap och begrava människor som avlidit.
- Jag får vara med andra människor och dela de stora ögonblicken. För det är ett stort ögonblick även när en människa går ur tiden. Jag finns till hands också för människor i kris.
Bibeln är en viktig bok för Pecka Enocsson.
-- En fascinerande bok som hjälper mig att tolka livet och lära känna Gud.
Mel Gibson har också läst sin bibel, konstaterar han och berättar att han redan hunnit se filmen "The passion of the Christ". Han gillade filmen. Allt våld som ska förekomma där, då?
-- Men det var ju också mycket våld och lidande kring Jesus.
Nu på lördag planerar församlingen kalas för sin pastor. Själv vet han inte så mycket vad som är i görningen mer än att kyrkan står öppen för de 167 medlemmarna och alla andra som vill fira.
Men han har en alldeles speciell önskan: att istället för presenter få pengar som skulle kunna bli hjälp till en Hongkong-resa. Där finns Amanda Ericson från Vikingstad, hon är medlem i missionsförsamlingen men har sedan åtta år arbetat inom en organisation som rehabiliterar missbrukande kineser. Varje månad skänker församlingen i Vikingstad tretusen kronor till Amanda, som inte har någon lön utan som själv måste skaffa sig sitt eget uppehälle.
-- Jag skulle gärna vilja se det arbetet på ort och ställe.