Eva Rydberg, Ulf Brunnberg och Claes Malmberg. De är 15-åriga Emma Johanssons arbetskamrater på Nöjesteatern i Malmö.
En vildbatting, ett riktigt litet skogstroll, smutsig och med tovigt hår.
Nej, det är inte Emma Johansson i Vreta kloster jag beskriver, utan barnhemsflickan Duffy i familjemusikalen "Annie."
-- Hon är kul att spela, säger Emma och påpekar att hon trots allt är lite lik Duffy -- i alla fall till sättet.
-- Jag är nog lika social och öppen som hon, fast kanske lite mildare. Hon är inte en av de fegaste direkt. Dessutom passar mitt hår väldigt bra att rufsa upp till ett stort burr, fortsätter hon och ler brett.
Emma borde vara trött. Mycket trött. De senaste två månaderna har hon bott i Malmö och repeterat på teatern sex dagar i veckan. Ovanpå det har hon försökt att hänga med i skolarbetet. Efter premiärfesten i söndags kväll bar det av raka vägen hem till Östergötland för att skriva matteprov. Fast Emma ser inte trött ut. Inte det minsta. När vi sitter och pratar tycks hon nästan stråla.
-- Det är en så härlig känsla att stå på scen. Där känner jag mig riktigt fri. Man både ger kärlek till, och får kärlek tillbaka från, publiken.
Ensemblen som spelar "Annie" är stor och består av både barn och vuxna. De mest kända namnen är Eva Rydberg, Ulf Brunnberg och Claes Malmberg.
-- Det har varit spännande att se hur kända personer beter sig bland folk. Fast man lär sig snabbt att se dem som vanliga människor. De är jättetrevliga allihop och jag har lärt mig massor av dem.
När jag pratar med Emma blir det snabbt tydligt att teater är allt för henne. Trots att hon knappt hunnit landa efter matteprovet, så ska hon direkt efter inter-vjun i väg till Ljungsbro för att öva teater med amatörgruppen som hon spelat i sedan hon var sju år. På något sätt hinner hon även med att leda två egna teatergrupper i Linköping för åtta- och nioåringar.
-- Jag lär mig själv väldigt mycket av att vara ledare och så är det härligt att jobba med barnen. Ju mer jag utstrålar, desto gladare blir de.
Emma går i nian och ska snart välja till gymnasiet. Hon har än så länge inte funderat så jättemycket på vad hon ska välja, men hon vill gärna läsa något program med teaterinriktning. I förbigående nämner hon musikalgymnasiet i Lund. Samtidigt är hon medveten om hur hård branschen är och hur svårt det är att lyckas som skådespelare.
-- Fast om det är något som man verkligen vill, så tror jag att man når dit på något vis.