Linköping är den kommun som exploaterar mest åkermark i hela landet – till och med mer än hela Sörmlands län. Trots detta fortsätter kommunen att planera för mer byggnation på produktiv åkermark. I närtid gäller det Lambohov, mark i närhet till Saabs flygfält samt i stadsnära boenden.
Åkermarken som omger Linköping har skapats genom årtusenden av biologisk aktivitet och kommer vid stora ingrepp, såsom byggnation, i princip oåterkalleligt förbli obrukbar. De val vi gör i dag får konsekvenser för oöverskådlig tid, så tanken vid planering måste vara nationell, global och även omfatta framtida generationer.
Bevarandet av åkermark är en viktig fråga för vår livsmedelsförsörjning, särskilt eftersom det sedan länge är en krympande resurs. Tidigare var Sverige självförsörjande på livsmedel, men med en krympande åkerareal importerar vi en allt större del av den mat vi äter. Denna import kräver längre transporter med mer utsläpp av koldioxid som följd. Dessutom finns risken att vi köper produkter som tillkommit genom skövling av regnskog, en viktig koldioxidsänka.
Samtidigt kommer framtidens Sverige, med växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och biodrivmedel, också ha ett ökat behov av jordbruksmark.
De klimatförändringar som vi just nu upplever början av kommer att påverka odlingsmöjligheterna genom havsnivåhöjningar, ökenspridning och förändrad nederbörd. Sammantaget minskar nu tillgången på jordbruksmark globalt men i motsats till många andra länder så kan ett varmare klimat gynna Sveriges odlingsförutsättningar. Det kan innebära bättre skördar och möjligheter att odla nya grödor. I detta scenario ökar efterfrågan på svensk jordbruksmark ytterligare.
Så både ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett livsmedelsperspektiv är det klokt att bruka och bevara jordbruksmarken istället för att bygga bostäder eller infrastruktur.
Ur ett smalt svenskt perspektiv kan det i dag vara rimligt att använda jordbruksmark till något annat än jordbruk och livsmedelsproduktion, men om vi tar hänsyn till konsekvenser av klimatförändringar och en ökande befolkning bör vi ta ett större ansvar än det nationella. Frågor rörande nybyggnation på åkermark bör därför hanteras och beslutas på en högre nivå en den kommunala, detta för att undvika beslut som inte tar höjd för livsmedelsförsörjning ur ett bredare perspektiv
Sten Wingren