Svar på "Omsorgen behöver mer – inte mindre", 12/8.
Trygghet eller oro och ängslan? Oro och ängslan, ett livsvillkor för alla människor, i synnerhet för seniorer. Att ständigt få höra hur kostsam man är och att resurser på alla nivåer är bristfälliga raserar ens egenvärde.
Vem avgör prioriteringar för oss äldre? Vilken av kommunens uppdrag är mest kostsamma?
Inom neonatal och prematurvård är prioriteringen hög. Visst, det är början på en lång livscykel. När man kommer högre upp i sin livscykel så minskas samhällets prioritet.
När man hela sitt liv betalat skatt så har man inte bara betalat för samhällets olika instanser när man är ung och arbetsför utan också för en god äldreomsorg, även med palliativa resurser.
Har du Mikael Sanfridson (S) hört talas om WHO:s defenition på hälsa? En god hälsa skapas inte av oro och ängslan. Tala i stället om trygghet.
Exempelvis en hjärtstartare, som i dag saknas på alla äldreboendens vårdformer inom Linköpings kommun. Tanken på att få ett plötsligt hjärtstopp är skrämmande. Den kostar i inköp cirka 10 000 kronor och 260 kronor att hyra/månad.
Att kanske råka ut för ett hjärtstopp och det inte finns resurser för återupplivning är en plågsam tanke.
Jag har under ett års tid uppvaktat politiker och andra makthavare, informerat angående detta och fört samtal med ordförande i äldrenämnden. Jag har lovats en återkoppling, än har detta inte hänt. Svaret jag fått är att det är för dyrt. En hjärtstartare finns alltid tillgänglig, vilket inte gäller personal som är utbildad i hjärt- och lungräddning.
Snälla ni. Degradera inte seniorer. Alla vi har en portfölj med kunskap och livserfarenhet som ingen annan har.
Skräm oss inte med ogenomtänkta politiska beslut. Uppgradera oss som levande och tänkande personer och ge oss den omsorg som vi både betalat och betalar för. Oerhört viktigt både på individ- och samhällsnivå.
Anne-Cathrine Bodger
leg sjuksköterska/barnmorska och vårdlärare