Läget i vård och omsorg är akut. Personalbristen är stor, fortsatta inbeordringar, höga sjukskrivningstal.
Trots detta så kör man på utan åtgärder, man lyssnar inte till personalen. Under lång tid har vi nu jobbat i en organisation som bara pressar oss mer och mer. Man ska hinna med alla åtagande trots låga grundbemanningar och inga vikarier. Arbetsbördan ökar, du ska vara tillgänglig dygnet runt och redo att hoppa in extra.
Vi springer och springer men har efter ett arbetspass ändå inte hunnit med att utföra det vi egentligen borde gjort.
Det är ofta både fysiskt och psykiskt tungt i vård och omsorg.
Det leder inte till att vi blir friskare. Att under så lång tid bli utsatt för stress både fysiskt och psykiskt, leder ofta till ökad sjukfrånvaro.
Hur tänker man då? Ska man fortsätta pressa personalen att jobba lite till?
Har man över huvud taget tittat på riskerna att ha den personalpolitik man har i dag utan att åtgärda?
Receptet för att vända trenden och locka personal att jobba i våra yrken är inte att köra slut på befintlig personal, det är att åtgärda de brister som finns.
Ni måste våga satsa en personalkostnad som leder till bättre hälsa och fler i arbete i stället för sjuka och sist men inte minst arbetslösa.
Utredningar och genomlysningar av vården görs ständigt, synd bara att man inte kommer fram till några resultat, det har inte blivit bättre utan snarare sämre.
Förväntansfull uska