Jag vill komplettera den utmärkta insändaren av Fritz Widqvist i Corren 22 augusti.
Jag har så gott som dagligen nära kontakt med Trädgårdsföreningen. Beslutet att tillåta cykelåkning i hela Trädgårdsföreningen väckte frågor om säkerhet redan när det infördes. Hastigheten för cyklisterna skulle vara ”gångfart”. Om så inte skulle bli fallet utlovade ansvarig politiker att nyttja ”lagens långa arm”.
Nu efter en tid av praktisk upplevelse kan konstateras, hastigheten överstiger med råge även vad en tävlingsgångare skulle kunna nå i gånghastighet. Av lagens långa arm har det inte setts en enda liten ”tummetott”.
För att komplettera bilden, skall också nämnas att vid ungefär samma tidpunkt som cyklingen tilläts, beslutade andra politiker att införa 25 procent bidrag vid köp av elcykel.
Detta sammantaget och med tillägget elsparkcyklar och motoriserade åkbrädor som fräser fram är en utveckling jag inte tror man hade med i underlaget när beslutet om cykling togs.
Det är inte så trevligt i parken numera. Den mer parkliknande verksamheten med promenader och rastning av hundar och barn som leker och rasar blir mer och mer marginaliserad. Säkerheten är inte tillfredsställande. Visserligen råder det koppeltvång för hundar, dock inte på barn. Det är inte frågan om, utan när det händer en olycka.
Sture