Linköping har en föredömlig avfallstaxa som går efter sopornas vikt, men nu tänker Tekniska Verken överge detta. Ändringen har samband med en påtvingad övergång till multifacksystem för ökad sortering och återvinning. Flerfacksystemet är kanske lovvärt, om det fungerar tekniskt, om fraktionerna blir välsorterade och rena och om det finns avsättning för dem i återvinningskedjan. Förbudet mot att slänga kläder för att dessa ska återvinnas fungerar uppenbarligen inte särskilt bra.
Att det vore svårt att väga enskilda fraktioner i detta system är förståeligt men även om fraktionsskostnaden varierar är det oklokt att helt gå ifrån vägningen, dels för att en rörlig avgift kan ha en återhållande verkan på mängden avfall dels av rättviseskäl. Kilopriset kan dessutom sättas olika för de två tunnorna. Om vägning verkligen inte låter sig göras, vilket i så fall bara torde bero på ovilja, kan man tänka sig att debitera bara för tunnor som ställts fram för tömning.
Att den genomsnittliga kostnaden stiger med 160 kronor är en klen tröst för små hushåll som redan idag sorterar sina sopor ordentligt och mycket väl kan drabbas av en höjning på 1 300 kronor eller 102 % och tvingas subventionera stora hushåll och de som hittills inte sorterat, och kanske inte bryr sig om att göra det på ordentligt sätt sedan heller.
Kommunallagens självkostnadsprincip säger att kommunala verksamheter högst får ta ut en taxa som svarar mot kostnaderna. Ska man följa principens anda bör detta inte bara gälla totalkostnaden utan den bör fördelas efter vilka som orsakar den, och på den punkten syndas det förmodligen mycket bland kommunerna, både med kostnadsfördelningen och med redovisning av hur fördelningen har beräknats. Ett visst mått av schablonuppskattningar är förvisso oundvikligt, men inom det privata näringslivet finns välutvecklade modeller för kostnadskalkyl som borde tillämpas även för kommunala taxor. Det vore till exempel intressant att se hur dagens uppdelning av fasta och rörliga kostnader har gjorts. Att frångå vägningen för en ren schablontaxa är ett flagrant brott mot regeln om kostnadernas fördelning.
Jag vill uppmana samtliga ledamöter i kommunfullmäktige att avvisa Tekniska Verkens taxepropåer och kräva att taxan på lämpligt sätt, helst vägning, annars antal hämtningar eller hushållets storlek, tar hänsyn till producerad mängd avfall. Jag vill också uppmana Sveriges riksdagspolitiker att stärka självkostnadsprincipen ställning, både vad gäller tillämpning och redovisning.
"Erik"
Svar från Tekniska Verken:
Fastighetsnära insamling ska införas av samtliga kommuner enligt ett beslut av regeringen. Syftet är att öka både sortering och återvinning genom att göra det enklare att sortera avfall vid bostaden. Eftersom det handlar om ett helt nytt insamlingssystem – nära bostaden, med förändrade insamlingsvägar och fler avfallsslag som ska hanteras, behövs även en ny konstruktion av avfallstaxan. Vi har arbetat fokuserat med målet om ett förslag som ska vara så prisvärt för Linköpingsborna som möjligt. Det är framtaget utifrån lagkraven samt i enlighet med Avfall Sveriges modell och bygger på självkostnadsprincipen; att avgifterna ska täcka kommunens kostnad för avfallshanteringen men inte mer. Förslaget innebär även fast taxa för småhus eftersom det inte går att väga de olika avfallstyperna var för sig i sopbilen.
Då det rör sig om en ny tjänst med flera förändringar och ökad service, är det svårt att jämföra förslaget på den nya taxan med den nuvarande. Om man däremot jämför med de kommuner i landet som redan idag har fastighetsnära insamling, har vi lyckats hålla priserna nere. För ett genomsnittligt småhus i Linköpings kommun skulle förslaget innebära en årskostnad på 2 574 kronor. Det är den lägsta taxan i länet bland kommuner med likvärdiga system, och klart under riksgenomsnittet på 3 200 kronor.
Vi har förståelse för att alla inte är positiva till förändringen utan hade föredragit att behålla det tidigare systemet och den viktbaserade taxan. Som du skriver finns det en risk att personer som sedan tidigare är bra på att sortera sina sopor eller inte har så mycket avfall kan få en högre kostnad. Detta har vi försökt möta upp för i förslaget genom att erbjuda glesare sophämtning, samt möjlighet att ansöka om att dela tunna med grannen.
Samtidigt får vi signaler från många som är positiva och uttrycker uppskattning över att det blir enklare att sortera och att man slipper ta sitt hushållsavfall till återvinningsstationer eller återvinningscentraler. Andra ser fördelar med en fast taxa då det funnits oro för att den samlade vikten av glasbehållare och liknande kan påverka avgiften.
För att vi tillsammans ska kunna nå EU:s återvinningsmål behöver hushållen få bättre förutsättningar att sortera, vilket det nya systemet ger. Vårt pilotförsök i Linghem visade att mängden restavfall minskade med 60 procent och det utsorterade matavfallet fördubblades bland de 100 hushåll som deltog. Testet pågick i fyra månader och 93 procent av deltagarna var positiva till förändringen vid slutet av undersökningen, vilket pekar på att den nya modellen är ett steg i rätt riktning.
Liselott Myrbråten, divisionschef Vatten och avfall, Tekniska verken