Björklund kan leda en stark regering

En regering med S, M och L, med Jan Björklund som statsminister, skulle bli handlingskraftig, skriver Lars Neselius.

En regering med S, M och L, med Jan Björklund som statsminister, skulle bli handlingskraftig, skriver Lars Neselius.

Foto: Claudio Bresciani/TT

Insändare2018-10-19 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Talmansrunda två pågår. Kanske följer flera. Krav ställs på nytänkande, omprövningar och att knutar löses upp. Alla partier är överens om att SD inte är som alla andra och som det går att samarbeta med. Det är otänkbart att ge det partiet inflytande med dess antidemokratiska bakgrund och motstånd mot internationellt samarbete.

Mycket svåra och förmodligen impopulära beslut väntar snart vår riksdag. Alla talar om att därför nu behövs en stark regering som varken direkt eller indirekt är beroende av SD. Olika varianter av minoritetsregeringar har diskuterats, men samtliga ger SD en tungan på vågen-position, en form av vetorätt. Ett exempel kom från C i Corren 16/10.

En stark regering måste innebära en majoritetsregering. Alla andra är svaga. Den måste då bli blocköverskridande. En alliansregering stödd av S förkastas av Löfven. Inget femte hjulet under vagnen här inte! Vad återstår då? Allt fler inser att ett närmande S och M blir ofrånkomligt. Det hävdar S-debattörer och förvånande nog även Annie Lööf. I så fall en stor koalition som den i Tyskland. En sådan ger 170 mandat. Retfullt nog fattas fem. Var ska de komma ifrån? C eller L eller båda? MP är för svagt och tilltufsat efter den gångna mandatperioden.

En konstellation med tre borgerliga partier och S är säkerligen för magstarkt för S. Då blir det L. Annie Lööf har ju sagt att hon inte kan tänka sig sitta i en regering med S .Om hon ändå gör det väntar en hejdundrade svekdebatt.

I en trepartikoalition S-M-L är det inte självklart att statsministerposten går till S. Personliga kvalifikationer bör avgöra. Rutin, erfarenhet och politisk bredd talar då för Björklund (L).

Det blir då ett fint hundraårsfirande. 1918 införde Nils Edén (L) med hjälp av Hjalmar Branting (S) allmän och lika rösträtt. Men också parlamentarism som har gjort dagens politiska verksamhet möjlig.

Lars Neselius

Läs mer om