Jag tvivlar inte på att de politiker som fått förtroendet att fatta beslut som kan bidra till att Linköping får en stadskärna som är både levande och attraktiv att vistas och bo i har de bästa ambitionerna.
När jag däremot tar del av olika beslutsdokument som reglerar detta med uteserveringarna som ju har blivit lite av ett signum för Linköping, och ser hur det verkligen har blivit, funderar jag på hur man egentligen tänkt.
Kommunen har visserligen i riktlinjer för uteserveringar och i yttranden till polismyndigheten som lämnar tillstånd, beskrivit hur utformningen ska vara för att dessa ska utgöra ett ”attraktivt inslag i stadsmiljön”.
Det gäller då till exempel avgränsningar, typ av möbler, materialval och färgsättning. Men för den som tar del av dessa dokument och sedan jämför med resultatet som det blivit, till exempel på en plats med stora kulturvärden som Stora torget, är det svårt att ”känna igen sig”. Allehanda fantasifulla lösningar och byggnationer – som i en del fall nog inte ens skulle godtas på ett koloniområde – kan här betraktas.
Förklaringen till skillnaden mellan riktlinjer och utfall är att kommunen sedan några år i de flesta fall inte kräver att dessa ”ska” följas utan mera att dessa ”bör” eller ”gärna” följs.
I praktiken innebär detta att det är fritt fram för tillståndshavaren att själv utforma sin uteservering. Det blir då möjligt att exempelvis bygga med gamla omålade lastpallar. Långt ifrån vad som sägs i till exempel kommunens Stadsmiljöprogram om att: ”Uteserveringarna som gästar de offentliga torgen och gaturummen ska utformas och möbleras på ett enhetligt sätt med offentlig prägel”.
Linköpings kommun har också valt en väg som avviker från många andra kommuners vad gäller uteserveringarnas öppethållande. För att undvika ”friktioner”, som kommunen hävdar skulle uppstå vid en tidigare stängning, tillåts uteserveringarna hållas öppna till klockan 03.00. Jämfört med, tror jag, de flesta andra kommuner finns här heller ingen begränsning när det gäller musik i uteserveringarna.
Norrköpings kommun skriver till exempel att endast ”bakgrundsmusik” bör förekomma och där sådan då ska vara på en nivå som möjliggör ett samtal i normal samtalston.
I centrala Linköping gör regelverket det möjligt att bedriva utomhusdisco (!) fram till klockan 03.00 på natten. Om man inte genom ljudmätningar i kringliggande bostäder kan visa att detta medför ”olägenhet för människors hälsa” tillåts verksamheten fortgå.
I avvaktan på att kommunen genomfört det aviserade fleråriga arbetet med att ”... göra Stora torget till en ännu mer inbjudande mötesplats med aktiviteter som lockar Linköpingsbor i alla åldrar”, hoppas jag att man redan nästa år ser över regelverket och tillståndsgivningen för uteserveringarna på detta torg – och kanske också i innerstaden i stort.