Det är helt förståeligt med ambitionen att berika den biologiska mångfalden, men här har det gått för långt, menar insändarskribenten.
Längs med det vackra promenadstråket runt Stångån finns det ett stort antal av dessa hemska pelare, där de snarare skapar en otrygg känsla med deras karga och döda uttryck. Lekplatsen vid Tannefors slussar, Ådalaparken och det populära "kanalkvarteret" mellan Drottningbron och Stångebrobron är några platser längs Stångån där det är fullt av dödens pelare. Andra ställen där stubbpelarna står är till exempel: Järnvägsparken, T1 och innerstan.
Syftet med de höga stubbarna är självklart att berika den biologiska mångfalden och skapa hem åt hotade insektsarter. Betydelsefullt och vackert syfte, men ett fult inslag i stadsmiljön. Syftet att berika eller bevara den biologiska mångfalden kan inte ges företräde framför boende i närheten och skapandet av en vacker och attraktiv stad.
Tinnerö handlar om de vackra öppna hagarna och ängarna. Något som Linköpings kommun beslutade att ta bort för några år sedan genom att plantera fullt av inhägnade buskar och träd. Tanken är antagligen densamma som dödens pelare: berika den biologiska mångfalden och skapa skyddade buskage åt fåglarna. För det finns ju inte redan gott om buskar och träd i skogsområdena som omgärdar hagarna och ängarna? Kaka på kaka, tycks miljö-nördarna inom Linköpings kommun tänka.
Linköpings kommun visar att ett gränslöst nörderi styr verksamheten och att det inte finns någon som helst tanke kring att skapa attraktiva grönområden i Linköping. Låt döda träd bli stubbar utanför stadens parker och centrala stadsdelar – och såga ner dessa pelare.
Det är helt förståeligt med ambitionen att berika den biologiska mångfalden, men här har det gått för långt.