Varför skriver Corren tunnel i singularis i samband med Ostlänken? Varför säger våra politiker tunnel? Räkna spåren. Läs utredningarna. Det är fråga om minst 2 till 5 tunnlar. I pluralis. Vardera 6,5 km lång.
Det är orealistiskt att statsmakten kommer att bekosta dessa. Alla inblandade förstår det. Tunnlarna var bara paniklösningen när Linköpingsborna sade nej till 100 meter bred cementbro genom staden.
”Förhandlingstaktik”? Säg inget, gör inget – så kan man driva en enda linje utan att bekymra sig om alternativen. Är det så enkelt?
Är det inte en risk att man inte får det man vill och att ingen då tar ansvar för kompromissen?
De realistiska alternativen till tunnlar och en enda centralt placerad järnvägsstation är för viktiga för att mörkas undan som förhandlingstaktik, kan man tycka. När beslutet om Ostänken genom eller bredvid Linköping väl fattas kan det demokratiska underskottet i den slutliga lösningen bli total.
Som det ser ut nu så får vi antingen en cementbro eller en perrong i Tallboda. Antingen eller. Inget annat finns på kartan. Just nu. Alternativen behöver därför granskas och debatteras. Inte överlämnas att hantera bakom lyckta dörrar. Det är för mycket som står på spel i vår stads utveckling.
Hur kommer det sig att just Linköping har fastnat för att det måste vara en enda centralt belägen järnvägsstation i ett ”principbeslut” för snart 10 år sedan? Vetenskap eller bara tyckande? Vilka möjligheter har tillkommit när första etappen Ostlänken inte längre tar slut vid Steningeviadukten? Förbifart med anslutning till gamla stambanan väster om stan, förstås.
Se på franska Nice – en centralstation för pendling och en ny modern station för gods och höghastighetståg. Succé.
OM vi skulle få en förbifart var skulle då Linköpingsborna vilja ha den nya stationen/perrongen – vid Tallboda (nej) eller norr Skäggetorp (ja)?
Vad skulle en ny station betyda för de närliggande områdenas utveckling? Skäggetorp kommer innanför stadsgränsen och blir plötsligt attraktivt, stadsmiljö Tornby, korridoren genom centrala Linköping blir byggbar – från Stångebro till gamla bussgaragen i Barhäll.
Inget av detta tar värdet av att flytta den befintliga stationen över ån med ny stadsdel, anslutning Stångådalsbanan, regional pendling, bussterminal och nära till nya flygterminalen, ny bangård åt öster. Och med bara två spår kvar genom stan.
Hur transportera resenärer mellan stationerna? Varför inte automatiskt shuttle på högspår?
Är detta inte lämpligt att debattera öppet? Vem vill ha tunnlar? Där idéer blir verklighet? Våga tänka större. Störst.
Robin Berzelius