Med jämna mellanrum sätter jag upp fingret i luften för att känna varifrån vinden blåser. De senaste åren har kyliga vindilar tilltagit – oavsett vindriktning. Värst är de anti-demokratiska Vi har fria val. En grundläggande tanke är att vi som medborgare ska bilda vår politiska uppfattning uifrån en fri debatt byggd på sakliga argument.
Men allt oftare hörs en röst i vinden: Person A anför bevis X, argument Y och förfäktar perspektiv Z. Person A har en dålig karaktär (är exempelvis rasistisk). Ergo: bevis X, argument Y och perspektiv Z saknar
betydelse, ska vi bortse från.
Precis så tycker jag vindarna viska.
Det finns 349 ledamöter i vår riksdag, valda av en stor andel av valmanskåren. Men regeringsbildningen som till slut kom till stånd bygger på att vissa av dessa ledamöter inte ska ha något inflytande på den politik som förs! En isande kylig vind tilltar i styrka. Är det demokrati? Vad skulle journalister och andra opinionsbildare kalla ett sådant förfarande andra länder? Odemokratiskt?
Tyvärr, detta är demokratins dilemma: att man genom fria val kan avskaffa demokratin. Det har hänt förut.
Det väsentliga är att demokrati inte är några lagar på ett papper som garanterar det ena och det andra. Demokrati är något som måste (åter-)erövras gång på gång.
Kylslagna isande förslag på exempelvis nationell kanon inom olika områden, något slags demokratiintyg för att få statliga och kommunala bidrag och kunskapskrav för medborgarskap hörs.
Storm i ett vattenglas?
Journalister framhåller allt som de avslöjar genom sitt grävande, sin undersökande journalistik. Jo, de lyckas från och till belysa missförhållanden både här och där. Men sen då? I Uppdrag Granskning den 30 januari i år rapporterades att avslöjandet om sjuksköterskelegitimationer som utfärdats för personer utan utbildning nu skulle undersökas av rumänska myndigheter. Och att snälla människor hjälpt mannen vars hustru uppenbarligen ballat ur och dödat deras barn och sig själv.
Och visst, det är suveränt, men kommer vi att få veta resultatet av de rumänska myndigheternas undersökningar? Kommer det att vidtas några åtgärder för att i framtiden förhindra den situation mannen
hamnade i? Eller ska vi tro att det räcker med att tredje statsmakten garanterar att oegentligheter avslöjas? Och nöja oss med det? Att åtgärder kommer per automatik? Är det månne en fråga om undergrävande
journalistik?
Carin Åberg