Detektiven förvandlas till en svart kloss

Vår stadsmiljö förtjänar att värderas utifrån arkitekturens förutsättningar, skriver arkitekten Per Nilsson i en replik.

P-huset Detektiven i Linköping får ny fasad.

P-huset Detektiven i Linköping får ny fasad.

Foto: Privat

Insändare2020-02-26 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på "Biblioteksbyggnaden uppnår farlig ålder", Corren Debatt 22/2.

Missionskyrkan och parkeringshuset Detektiven som ersatte ALKA:s gamla industribyggnad är resultatet av en allmän arkitekttävling. 

Parkeringshus och kyrka skulle enligt tävlingsförutsättningarna länkas ihop och ges en varierad och i omgivningen anpassad skala. Vinnande förslag utfördes av Acking och Wedel arkitektkontor vilka sedan fortsatte sitt arbete när byggnaderna uppfördes.

Parkeringshuset utformades med en modern arkitektur men med tydlig anspelning på äldre klassisk arkitektur. För att vara ett parkeringshus utformades detaljer och volymer skickligt och med stor omsorg.

Parkeringshuset kläs nu in med en fasad av aluminiumprofiler som skall dölja den bakomvarande fasaden. Byggnaden får en ny dräkt med en ny skala. Den tidigare varierade och omsorgsfullt utformade fasaden blir en svart kloss upphöjd av ett glasband utan sammanhang med byggnaden.

Linköpings nya bibliotek tillkom efter en inbjuden arkitekttävling där Nyréns arkitektkontors förslag Vända sida av juryn enhälligt ansågs vara det förslag som bäst motsvarade ställda krav. Byggnaden uppfördes sedan med Johan Nyrén som ansvarig arkitekt. 

Tillsammans med Mathias von Wachenfeldt kom jag att bli en av de ansvariga för utformningen av programmet för det nya biblioteket och sekreterare i tävlingsjuryn. I det fortsatta arbetet fick jag i samtal med Johan Nyrén en nära insyn i hans tankar om det nya biblioteket.

Christer Knuthammar har i Östgöta Correspondenten 22/2 utförligt beskrivit det nya bibliotekets tillkomst och uttryckt att tankar om förändringar av biblioteket pågår utan att tillräcklig hänsyn tas till byggnadens arkitektoniska och idag hos kommuninnevånarna emotionella värde.

Linköpings kommun har idag inte någon tjänsteman med uppdraget att med en samlad djup kompetens värdera krav på förändringar i våra offentliga byggnader. Kommunen har ingen stadsarkitekt eller motsvarande. 

Vår stadsmiljö och våra byggnader förtjänar att värderas utifrån arkitekturens förutsättningar, med helhetssyn och kompetens. 

Per Nilsson, arkitekt