Svar på "Beskrivning av äldres vardag väcker oro", 12/12.
Visst är det bra att det finns avtal där man kan ställa krav på verksamheterna så att den äldre ska få så god omvårdnad som möjligt – men hur ska de som jobbar lösa det i praktiken när man ständigt är underbemannade? Bristerna finns inte i kraven som Liselotte Fager (KD) radade upp i sin replik på insändarsidan, utan i verkligheten.
För alla som jobbar inom äldreomsorgen hör det till vardagen att tvingas stryka ett antal insatser varje dag för att hinna med trots underbemanning.
Som anställd går man runt med en ständig känsla av otillräcklighet över att inte kunna ge den omsorg man vill ge och vet att den äldre behöver.
Detta lär bara bli ännu värre nu när man dessutom fått sparkrav på sig från de partier som styr i kommunen. Personalen inom äldreomsorgen vittnar om att varje morgon komma till arbetet och direkt tvingas ställa om, då det fattas personal och vikarier. Då blir förutsättningarna ännu sämre. Hur förväntar ni er att man ska kunna klara av kraven då?
Min bild är att alla som jobbar inom äldreomsorgen gör sitt allra bästa med förutsättningarna man får, men det räcker inte. Man är för få. Om man ska leva upp till kraven måste de som jobbar inom äldreomsorgen få fler kollegor, annars går det inte. Liselotte Fager (KD), som högsta ansvariga politiker för äldreomsorgen i Linköping, kan påverka detta
Therese Waller, ordförande Kommunal Öst sektion syd