Svar till Anna Gustafsson. Länsstyrelserna har ett ansvar att arbeta med insatser för skyddsvärda och hotade arter och långsiktigt verka för att alla arter ska kunna fortleva i livskraftiga bestånd.
Enligt det preliminära resultatet av Länsstyrelsen Östergötlands lodjursinventering 2015-2016 har det skett 6-6,5 föryngringar, det vill säga lodjurshona med ungar. Lodjuren bryr sig naturligtvis inte om länsgränsen, så några av föryngringarna ”delas” med angränsande län. Enligt Naturvårdsverkets beräkningsmodell motsvarar det cirka 30 till 35 lodjur i Östergötland. Lodjursbeståndet är livskraftigt i länet, vilket är glädjande.
Sedan den 25 juni 2015 har Naturvårdsverket överlämnat rätten att besluta om skyddsjakt av björn, varg och lodjur till Länsstyrelsen. Skyddsjakt kan bland annat beviljas för att förhindra allvarlig skada på grödor, boskap och egendom. För att Länsstyrelsen ska bevilja skyddsjakt av lodjur krävs att förutsättningarna enligt §23 i jaktförordningen är uppfyllda. Där anges att skyddsjakt bara får medges om det inte finns någon annan lämplig lösning för att förhindra skador. Skyddsjakten får heller inte försvårar upprätthållandet av ett livskraftigt bestånd. Länsstyrelsen Östergötland har inte ändrat praxis som gör att det skulle vara enklare att få jaga lodjur.
Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation har också antagit riktlinjer för när skyddsjakt efter lodjur kan beviljas. Riktlinjerna innebär bland annat att Länsstyrelsen efter ett första angrepp i en besättning ska erbjuda djurägaren akutåtgärder. Det kan röra sig om tillfälliga elstängsel eller sensorer med ljud och ljus. Skyddsjakt kan bara beviljas om ytterligare angrepp på samma besättning sker, trots att djurägaren vidtagit de föreslagna akutåtgärderna.
Länsstyrelsen har gjort en överenskommelse med Jägareförbundet Östergötland om att vid en eventuell skyddsjakt, på framför allt varg, kunna bistå med utbildad jaktledare. Det är Länsstyrelsen, inte Jägareförbundet, som avgör när skyddsjakt ska ske.