Folk vill bli smittade – vi har inte lärt oss något

Samtidigt som Folkhälsomyndigheten förberedde sig för ännu en presskonferens om smittoläget av Covid-19 äter jag lunch på en restaurang.

Jag blev inlagd på sjukhus i några dagar för Covid-19. Jag hade kraftig hjärtklappning och svårt att andas., berättar skribenten.

Jag blev inlagd på sjukhus i några dagar för Covid-19. Jag hade kraftig hjärtklappning och svårt att andas., berättar skribenten.

Foto: Hannah McKay/TT

Insändare2020-10-23 06:46
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Personalen har fått ta på sig munskydd och vi lider lite med dem. Vi pratar om att det måste vara varmt. Ett större sällskap sitter en bit bort. En lite äldre herre går förbi sällskapet och de hälsar hjärtligt på varandra. Det märks att de inte setts på ett tag. De kan inte låta bli att ta på varandra, ge en liten omfamning. Männen ger vararandra en Corona-hälsning med armbågen. Lite senare ser jag en av kvinnorna hosta i armvecket. Minuten innan hade hon gett den äldre mannen en mindre omfamning och tvärtom. 

Vi har inte lärt oss. Tvärtom ser vi människor som inte håller avstånd i butiker, de kastar sig in mellan oss och varorna i butiken när det är fredagsrusning. Avståndet är bara någon decimeter och vi måste säga till ibland att de får skärpa sig. En del förstår, andra protesterar, säger att andra gör likadant. 

Jag blev inlagd på sjukhus i några dagar för Covid-19. Jag hade kraftig hjärtklappning och svårt att andas. Låg inte på intensiven men hade ändå dödsångest. Jag låg och tänkte på var jag ville bli begravd. Innan hade jag svimmat. Mina anhöriga var oroliga. Jag träffade fler med samma symptom efter den svåraste tiden, som också de svimmat. Isoleringen var inte rolig, att ligga ensam på ett rum med bara en kamera i taket är inte en tid jag vill uppleva igen. Till och med delar av personalen visade och pratade om sin rädsla för att bli smittad. De var mycket oroliga för sitt liv och sina anhöriga. De var upprörda och bekymrade inför situationen i vården.

Efter min sjukdom har jag pratat med människor som inte är rädda. De vill nästan bli smittade, för att bli av med det. Så vi har inte lärt oss. Måste vi ha en lockdown för att förstå? Vi svenskar tror ofta att vi är så smarta och duktiga. Men det är vi nog inte. En som intervjuades på TV hade varit på semester och svarade “Corona finns ju i hela världen, eller hur” på frågan om hur de tänkte när de reste på semester utomlands. Det är just det som är problemet, smittan finns överallt, så varför söka upp den? Vill ni bli sjuka? Jag kan inte rekommendera det. Jag känner folk som dött av sjukdomen, så varför chansa? Eller är du en unik elitmänniska som klarar allt?