Med fjäderlätta steg smyger den sig tyst och världsvant fram. Kroppen är gulbrun, ögonen markerade med svarta och vita, nästan målade streck, och som toppen på kronan har vi öronen – spetsiga, alerta och beprydda av spretiga tofsar. Dessa öron gör onekligen att vår alldeles egna tiger, Nordens lejon, Sveriges panter, utan tvekan kan konkurrera med älgen om titeln som skogens konung.
Sekvensen ovan kommer från en inspelning tillhörande en bekant som har haft den magiska turen att få uppleva att lodjur på riktigt i skogen. För mig är det blott en innerlig önskan. Tänk bara att plötsligt få syn på Svea gepard mellan stammarna på gran och fur. Religiösa har folk blivit av mindre. Sannolikheten är dock liten. Först och främst är lodjuret en mycket skygg art som ogärna närmar sig människan. Senare i vår när honan fått ungar är chanserna än mindre. Att hon därtill inte får fler än två till tre ungar, av vilka ungefär hälften dör innan de hunnit nå vuxen ålder, gör inte saken bättre.
För det andra är landets lodjursstam mycket liten och isolerad vilket gjort att den svenska stammen befinner i sig i ett utsatt läge med ökad risk för både inavel och sjukdomar. Och för det tredje – i Sverige tillåts licensierad jakt på lodjur från den första mars, mitt under artens parningssäsong. Som pricken över i:et, många av ungarna går med sin mamma i över ett år vilket ökar förutsättningar för att överleva – såvida hon inte skjuts.
Lodjuret är en toppredator som fyller en viktig roll för skogens biologiska mångfald och ekosystemfunktioner. Den reglerande effekten av de redan så talrika viltklövdjuren är det första steget i ett komplext samspel och en rad i processen i ekosystemets näringskedja som bidrar till en upprätthållen och balanserad artdiversitet. Om inte de etiska och ekologiska argumenten räckte – ett ökat antal klövvilt har en negativ inverkan på lantbruk och gör att fler både människor och djur faller offer för trafikolyckor – vilket alltså är en direkt effekt på samhället och dess ekonomi.
Vi förfasas över jakt på lejon och tigrar, som inte sällan är förbjuden, samtidigt som vi själva ger ett nationellt tillåtande att skjuta 167 av vårt största vilt levande kattdjur som klassas som fridlyst och sårbar (VU) enligt 2020 års rödlista. Att vi flyger till Afrika, åker på safari, skakar bittert och dömande på huvudet när det berättas om jakt på de inhemska, vackra kattdjuren för att sedan åka hem och våga se oss själva i spegeln under pågående lodjursjakt är ett vidrigt skämt.
Argumenten att vi ska skjuta våra inhemska lodjur på grund av att de är farliga och skadar boskap är bortförklaringar. Försök inte skönmåla detta usla till något annat än vad det är. Ren och skär troféjakt. Enligt Viltskadecenter togs 46 får och 11 getter av lodjur 2021. Låt oss resonera och räkna på samma sätt fast med en annan toppredator i fokus. Hur många tamboskap fick sätta livet till på grund av människan år 2021?