Racketsporten padel dök upp som en fluga som åldrades snabbt och det mesta som nu återstår är tomma padelhallar. Orsaken till att padelsporten blev kortlivad var nog att den uppkom så sent som 1969 och är ett bollspel vars främsta kännetecken är att det kräver mindre utrymme än den traditionstyngda tennisen. I främst Italien och Frankrike byggdes det under 1500–1800 bollhus som var avsedda för rackettsporter som idag är döda och nästan bortglömda.
Bollhusen kom med tiden att få en allt större spridning och nådde även Sverige. Bollsporterna minskade ganska snart i popularitet. Bollhusen kom istället att användas som spellokaler för kringresande teatersällskap. Sedan dröjde det inte länge innan lokalbefolkning började använda bollhusen för scenkonst. Denna skiftning – från racketsport till teater – av bollhusens användningsområde gällde även Sverige. Det är kanske dags att vi lär oss av historien och låter oss inspireras av den europeiska teatertradition som växt mycket tack vare bollhusen. Många padelhallar blir nu lagerlokaler och somliga står tomma.
Förutsättningarna för att skapa nya teaterlokaler som också kan användas till annan scenkonst såsom dans och musikuppträdanden kan knappast bli bättre. Nu finns möjligheter att bygga om de nedlagda padelhallarna till spelplatser för allehanda kultur. Om Linköping anammar denna idé kan staden bli mer än en kulturstad. Linköping kan också bli pionjärer för framtida scenkonst och även inspirera andra städer. Om Linköpings kommun, fastighetsägare, kulturföreningar, Östgötateatern etc. verkligen vill ha mer scenkonst i Linköping så är detta ett gyllene tillfälle.