Svar på "Hur går det med busstrafikljusen?" (22/9):
Med anledning av insändaren i Corren beträffande de automatiskt styrda busstrafikljusen i Linköping vill jag, som regelbundet korsar Vistvägen vid Lillgårdsgatan, i all korthet lyfta fram gångtrafikantens perspektiv och utsatthet.
Vid den här typen av trafikstyrning har de som går till fots aldrig grönt ljus, endast rött eller inget alls. En fotgängare, som har väntat vid ett stoppljus, kan vanemässigt uppfatta att det är fritt att gå så snart som det röda trafikljuset slocknat, vilket är ett normalt beteende vid vanliga trafikljus, då övrig trafik nästan omedelbart och per automatik får rött ljus, vilket inte är fallet vid dessa busstrafikljus. Om, vid ett sådant tillfälle, någon bilist kommer i kölvattnet av bussens fria passage och dessutom gasar på utan att reflektera över eller förstå fotgängarens avsikt, finns det en uppenbar risk för en allvarlig olycka.
Mot bakgrund av det sagda vore det intressant att få veta om kommunen och Östgötatrafiken tagit någon hänsyn till beteendevetenskaplig forskning, när man internt diskuterade införandet av detta speciella trafikupplägg eller om det bara var ekonomi och teknikaliteter det handlade om.
Jag tvivlar inte på att det finns goda intentioner bakom kommunens utvecklingsplaner för kollektivtrafiken, men i detta fall, hävdar jag, att man inte tagit tillräcklig hänsyn till dem som är mest sårbara i trafiken.