Jag såg att signaturen Per hade svarat på Kort sagt häromdagen i Corren. Han motsätter sig ett tidigare förslag att hemtjänsten inte ska städa, tvätta och sköta inköp utan att vi ska ägna oss mer åt personlig omvårdnad.
Per menar att vad ska vi som arbetar i hemjänsten då göra? Har skriver att vi ska bädda sängar och gå med sopor och slänga mjölkkartonger, för det är var han tror att vi gör. Vi gör hundratals frukostar till gamla människor som inte längre ser och hör eller har samma balans som de hade under sina krafts dagar.
Vi ger mediciner, insulinsprutor, ögondroppar, tar på stödstrumpor, hjälper de gamla till vårdcentralen, sjukhuset när deras anhöriga inte har möjlighet vi pratar en stund med dem som är ensamma. Vi inom hemtjänsten kanske är den enda människa de träffar under dagen när deras trötta ben och diverse andra krämpor sätter stopp för en promenad.
Vi är den stödjande armen om de kan ta en promenad för att vi följer med ut. Vi är dem som kommer när någon har ramlat, eller är orolig. När någon ligger för döden så finns vi där som ett stöd om anhöriga vill och inte orkar hela tiden. Vi ger trygghet och närhet till dem som vill.
Att man kan ringakta ett av de finaste arbeten som finns till att vi går ut med sopor och bäddar sängar får mig att reflektera över alla mina underbara kollegor på Räknestickans hemtjänst och det engagemang som finns varje dag trots, dåliga arbetsvillkor och dåliga löner.
Men vi får den ändå den bästa lönen i hela världen och det är den att göra en annan människa glad! Att få finnas där i glädje och sorg och få ta del av underbara och tragiska levnadsöden är för mig en stor ynnest och ett stort förtroende. Jag kan bara med dessa rader hoppas att Per vill följa med en dag på vårt arbete och se vad vi gör.
Med en växande äldre befolkning i Sverige så behöver vårt arbete inom hemtjänsten belysas vid varje tillfälle i stället för att ringaktas. Är det någonting jag har lärt mig inom mina år i hemtjänsten så är det att: vi behövs!
Anställd i hemtjänsten