Minnet är bra men kort. Jag förstår att det är tråkigt att det i år inte går att ha simskola på Visjöbadet men att gå så långt som att ompröva en vattendom på grund av ett år med lågt vattenstånd är att ta i.
Visjön är sedan vattendomen 1919 en uppdämd sjö, det vill säga dess naturliga nivå är betydligt lägre än idag. Den har inga naturliga tillflöden ovan mark utan får sitt vatten underifrån och från omkringliggande marker. Sedan 1919 har den årligen reglerats på mer eller mindre lyckade sätt där olika intressen har beaktats vilket, precis som artikeln i Corren lyfte fram, är en svår uppgift eftersom vissa vill ha högt vattenstånd, vissa lägre och andra vill ha mycket vatten i ån som rinner från Visjön till Vättern.
Men! Vad som jag känner riskerar glömmas bort är risken med att hålla sjön för hög, där behöver man påminnas om översvämningarna 2007. Det året hade sjön hållits hög efter vårfloden och grundvattennivåerna var höga och markerna mättade på vatten. När sedan extra mycket regn kom i början av juli var katastrofen ett faktum och vägen spolades då av på två ställen vilket gjorde att en del boende behövde räddas ut med hjälp av bandvagnar. Trycket från vattenmängderna i ån hotade till och med att stänga av E4 vilket nationellt sett givetvis hade gett mycket kraftiga konsekvenser!
Summerat: Torra år (som efter 2018 och en inte alltför blöt vinter) blir vattennivån låg och vatten dunstar dessutom snabbt. Det har hänt förr och är ingen katastrof för någon. Men det motiverar inte att nivån bör hållas extra hög eftersom risken med för hög nivå är mycket värre än att simskolan ett år behöver flyttas. Här bör politiker och andra inblandade se till att friska upp minnet baserat på längre historik.
Jacob Andersson