Svar på "En fotbollstränare från Syrien", krönika 2/9.
Eli Göndör är fil dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi. Han är också främsta röst, i integrationsfrågor, för tankesmedjan Timbro. Tankesmeder beskriver sig själva ofta som intellektuella och som humanister. Många intellektuella förstår nog att det inte räcker med att säga att man humanist och intellektuell, det kräver också konsekvens i tanke såväl som i handling. En del intellektuella är inte humanister. De kan vara elitister också. Ställer man inte upp på sina ideal är man en hycklare eller i bästa fall en posör.
När Göndör ser en intervju på tv, med en man som flytt kriget i Syrien för att hamna i svenska Filipstad, frågar han sig: Förstår du inte att du är oss helt onödig, när det enda du kan är småskalig veteodling? Eli Göndör raljerar sedan över mannens bristande förmåga att analysera efterfrågesidan av den svenska arbetsmarknaden.
Att vara intellektuell innebär att ställa relevanta frågor och förklara fenomen. Humanism innebär att tillerkänna alla samma mänskliga rättigheter. För många humanister är rätten till skydd från krig och förföljelse viktig, liksom rätten att få ge uttryck för aldrig så onödiga frågor. Vissa andra ideologier kopplar mänskliga rättigheter till den nytta individer gör. Visst kan man tala om priset för humanism, men kan den bli för dyr?
Anställningsbarhet är ofta inte en prioriterad frågeställning hos de som flyr krig. Det förstår en intellektuell. Att, som Eli Göndör, förlöjliga flyktingars tankeförmåga och koppla ihop deras mänskliga rättigheter med att vara nyttig eller till last kräver att även andra grupper i samhället ifrågasätts. Göndör ser kanske inte att sådana idéer åter vinner terräng i Europa, och att intellektuella och humanister åter ser sig om efter nödutgången. Chanserna för en flykting i vilket land som helst ser ganska dåliga ut, kanske särskilt om integrationspolitisk samhällsanalys ur ett religionshistoriskt och islamologiskt perspektiv är vad man erbjuder.
Per Carlstedt