Jag får magomvridning när jag läser i Corren (7/7) om hur Håkan Damh klappar sig på bröstet och känner sig nöjd med överenskommelsen när han lyckats lösa ut ännu en medarbetare och räddat sitt eget skinn med att använda Räddningstjänsten i Östergötlands pengar på ett felaktigt sätt.
Håkan Damh vill inte bekräfta om det förts en dialog med vår arbetskamrat och att det beror på hur allvarlig en fråga är om det är lämpligt att prata med varann. Detta säger allt om hur olämplig Håkan Damh är som chef. Den absolut viktigaste egenskapen hos en chef är att kunna kommunicera med sina medarbetare oavsett hur allvarlig en fråga är. Utan kommunikation hur blir då en organisation?
Håkan Damh skriver också att vår medarbetare hade fackligt stöd från det att varslet skedde. Det stämmer heller inte, utan när Håkan skulle meddela vår medarbetare att han skulle bli varslad så gav han uppdraget till en mellanchef. Hade Håkan haft lite ryggrad så skulle han givetvis själv ringt upp vår medarbetare, meddelat detta, gett en förklaring och samtidigt sagt till att medarbetaren skulle kontakta fackliga ombudet. Håkan säger också att vår medarbetare inte skulle ha utsatts för kränkande särbehandling. Det är ren lögn, Håkan vet mycket väl att vår medarbetare känt sig kränkt under lång tid.
Hur kan Håkan Damh känna sig nöjd med den dyrköpta överenskommelsen och att tre fackförbund har deklarerat att förtroendekapitalet för honom är förbrukat, plus att det kommit in mängder av skadeanmälningar om psykosocial ohälsa.
Det mest allvarliga är att politikerna i direktionen säger att de har ett grundmurat förtroende för Håkan Damh när han använder skattepengar till att lösa ut medarbetare.