Det är med förvåning jag hör vår statsminister, Stefan Löfven, uttala sig om att skärpa lagar mot grupper som NMR. Det finns ju redan en klar och tydlig konventionstext att utgå ifrån, ICERD Artikel 4. Låt mig förklara.
Redan 1946 efter andra Världskrigets fasor där rasismen användes som skäl att förinta människor både i Europa och i Asien blev det uppenbart att rasism var ett hot mot mänskligheten. Både vid Nürnbergtribunalen och vid Tokyodomstolen framstod hatet mot etniska skillnader som en huvudanledning till kriget och förvärrade grymheten i stridsförloppet.
Förenta Nationernas mål om en värld i fred och säkerhet skulle aldrig kunna förverkligas så länge etniska motiv hindrade mänsklig samvaro och samarbete. Ändå tog det till 1965 innan FN:s kärnkonvention ICERD (Rasdiskrimineringskonventionen) kunde adopteras av FN och föreläggas medlemsstaterna för undertecknande Sverige var en av de första länderna att underteckna konventionen. Att det sedan dröjde till 1971 innan Sveriges Riksdag kunde ratificera densamma hörde ihop med vår grundlagsskyddade förenings och mötesfrihet. Lösningen blev att utvidga undantagsparagrafen mm uniformsförbud till att även gälla de krav som ICERD ställde. När grundlagsändringen var beslutad kunde ratificeringen genomföras. Återstod sedan att införliva Konventionen i svensk lag och brottsbalk. Men där blev det stopp. Konventionens portalartikel 4. a) och b) bedömdes så starkt ingripa i våra demokratiska friheter att riksdagen vägrade.
Artikel 4. a) lyder i sammanfattning; att organisationer grupper eller sammanslutningar, som verkar för, stödjer eller uppmuntrar till rasistisk diskriminering skall förbjudas. Samt att b) medlemskap i sådana organisationer grupper eller sammanslutningar skall vara brottsligt, straffbart enligt lag. Riksdagen var orolig för att en så stor ådring i lagarna skulle kunna sprida sig och utvidgas till andra grupper efter riksdagens sammansättning. Något som var tämligen tveksamt. Då lagarna byggde på en internationell konvention som dessutom granskades fortlöpande och att regelverket beträffandes de mänskliga rättigheterna skulle slå ner på varje försök till politiskt motiverade missbruk.
Riksdagen antog som substitut ”Lagen om hets mot folkgrupp” Men denna lag hindrar inte framkomsten av organisationer, grupper och sammanslutningar enligt Artikel 4. Sverige har sedan ratificeringen ådragit sig ICERD:s granskningskommissions undran, förvåning och stigande irritation för sin ohörsamhet mot sin ratificering. Granskningskommissionen har ständigt framhållit skillnaden mellan lag som vilat på Artikel 4 och substitutslagen ”hets mot folkgrupp”.
Förra Diskriminerings Ombudsmannen Peter Nobel ser ingen anledning mot att använda Konventionen (UNT, 8/2013), detsamma gäller Riksdagens Lagråd (1986/87:151). Rent kriminella brott som faller under befintlig brottsbalk kan lagföras där. Om Riksdagen anser att kombinationen bör innebära en straffskärpning finns inga hinder.
Rasism är ett mentalt gift som förvandlar tänkbara vänner till fiender och sliter sönder samhällen. Det är dags att Sverige utformar sin lagstiftning med utgångspunkt i rasdiskrimineringskonventionen och förbjuder rasistiska organisationer.
Gunnar Johansson