Lite då och nu får vi i massmedia, framförallt i SVT, ta del av reportage om det positiva utfallet att allt fler äldre jobbar efter pensionsåldern. Ja, just det, det är att betrakta som något ytterst positivt. Men frågan som borde ställas är väl hur många som jobbar med glatt hjärta efter att man skulle kunna gå i pension?
Säkert en hel del med lättsamma och intressanta tjänstemannajobb. Kul för en professor att få fortsätta, när det passar, att hålla trevliga föreläsningar. Kul för en ingenjör att få hålla utbildningar och föra över kunskap till det kommande gardet. Bra för den lärare som klarar av att hålla disciplinen i klassen att förkovra det kommande släktet. Etcetera. Viktiga uppgifter och värdefullt för samhället.
Men det kan inte vara alltigenom positivt med att allt fler jobbar efter pensionen. Ställer man frågan till hela kollektivet det handlar om så är jag övertygad om att en mycket stor andel jobbar för att kunna få en dräglig tillvaro på ålderns höst och inte för att det är roligt. Detta eftersom pensionerna halkat efter allt mer för en stor del av befolkningen. Varför kan inte dagens journalister tänka lateralt, det vill säga försöka se saker från ett annat håll och ställa de kritiska frågorna? Det gick ju bra på de tre O:nas tid.
Pucken