"Förtätning förfular staden!" skrev insändaren Monica R för ett tag sedan. (Corren 1/8).
Jag håller med henne. Under åren som gått har jag bott i flera olika städer som Hudiksvall, Gävle, Stockholm, Uppsala, Umeå, Malmö, Askersund, Boston och New York. Nu är jag sen 1980-talet bofast i Linköping i Johannelund.
Jag tyckte då vi flyttade hit att Linköping var en luftig och varierad stad att komma till. Här fanns många gröna oaser. Man kunde cykla till och från stadens centrum via Stångån eller via Innerstaden, Ramshäll, Wimanshäll eller via Tinnerbäcken, Berga.
På väg till Resecentrum kunde jag med cykel välja bland flera vägar omgivna av hus i olika byggnadsstilar och trädgårdar på innergårdarna. Linköping har sen många år varit och är cykelvänligt. Men nu känner jag mig inträngd i innerstaden – varför måste man bygga så höga hus och så tätt? Så sker ju också i de övriga stadsdelarna, både gamla och nya.
Stora Torget har förfulats med alla dessa serveringar, tycker jag.
Filbyterbrunnen är inte i centrum. Den omväxlande torghandeln har fått flytta. Blandningen av torghandel, serveringar som fanns tidigare gav en trivsammare stad. Det är dock skönt att ingen motortrafik är tillåten längs Storgatan under sommarmånaderna.
Jag instämmer också i slutfrågan i Monica R:s insändare "Är det byggföretagen eller de politiskt valda som bestämmer Linköpings miljö numera?"