”Var finns det kristna hos Kristdemokraterna?” undrar Rolf Holmqvist i en insändare 17/11. För en del år sedan blev jag kristen. Råkade senare läsa en artikel av en riksdagskvinna inom KD, hon var hemmahörande i Linköping. Artikeln gav mig ett gott och varmt intryck. Beslöt att gå över till KD i närstående val.
Kort tid efter råkade jag ovanligtvis ha radion på i köket. Plötsligt dök nämnda kvinna upp i radioprogrammet. Jag lyssnade och pang, jag fick ett slag i solar plexus! De enda orden jag minns var ”Det är klart att vi ska sälja Jas till Sydafrika.” En kristen som vill sälja krigsvapen var för mig otroligt, därtill ett land som blöder sönder av aids och inre hög kriminalitet. Tolkar det som Guds försyn att jag hade radion påsatt.
Att rösta KD försvann. Har blivit mer politiskt observant. All likhet mellan dagens KD och partiet som startade under namnet KDS har enligt min mening upphört. Kristen demokratisk samling (KDS) stod på de svagas sida, demonstrerade för rättvisa och jämlikhet. Jag minns ett jätteplakat, ”militär nedrustning”, och jag vet idag att medlemmar gjorde häpnadsväckande personliga uppoffringar, personer som för mig blivit stora förebilder.
Jag ställer idag exakt samma fråga som Rolf Holmqvist. Jag inte se skymten av tillämpning av andra budet. Personligen kan jag inte se annat än att de samtidigt gravt svikit grundarna.
Jan Halldin