Svar på "Kommunen kan inte vara enbart kommersiell", 27/9, "Bryr sig Linköpings liberaler om bildning", 28/9, "Linköpings Filmsalonger behövs för valfriheten", 28/9.
Låt mig förtydliga – mitt resonemang om ett samhälle utan stöd till kulturen var en liknelse för att påvisa kulturens kraft. Vi liberaler och övriga allianspartier är för ett offentligt stöd till kulturen. Jag är fullkomligt enig med Brita Lodén om bibliotekens viktiga roll i vårt samhälle och på det senaste nämndmötet fattades glädjande nog, beslut om att förverkliga ett efterlängtat bibliotek i Berga. Projekt Berga by startar.
Det fina med biblioteken är ju att man i stort sett erbjuds allt. Från omtalade bästsäljare och smal poesi, till utländsk litteratur och handböcker. Om du förstod min insändare som att jag vill lägga ner detta, så uttryckte jag mig otydligt. Biblioteken är en viktig grundpelare i vårt samhälle, för läsandet, bildningen och demokratin.
Vi är inte heller emot organiserad kultur, så även för Urban Jarvid vill jag försöka förtydliga mig. Vi ser våra kulturinstitutioner, som ju är subventionerade med mellan 60 och 90 procent, som oerhört viktiga. Både för rent och skärt nöje och för bildning och bärare av kulturarvet.
Vad vore ett samhälle utan Shakespeares texter, levererade i nutiden?
I Linköping stödjer vi inte bara våra institutioner inom teater, musik och konst, utan även våra lokala kulturutövare, som har fått en ökad andel av budgeten.
I alla dessa fall av offentligt stöd så ger kommunen eller staten ekonomiskt bidrag för en nödvändig verksamhet, men – och detta är ett viktigt men. Man lägger sig inte i utbudet!
Det vore väl hemskt om Strindbergs böcker plockades bort från biblioteken för att hans syn på emancipation ansågs omodern. Lika hemskt skulle det vara om staten eller kommunen lade sig i vad som spelas eller vad som visas på våra scener och gallerier.
Fredrik Kylberg skriver: ”Det handlar inte om att kommunen bestämmer vad vi ska se, utan om att kommunen kan ge oss tillgång till fler filmer, fler världar, fler perspektiv.”
Jag håller inte med honom! Det är precis det som det handlar om. Varifrån kommer initiativet? Vilka världar, vilka perspektiv vill kommunen/staten att vi ska se? Min dröm är att individer eller grupper av människor tar initiativ till att visa filmer som de tycker förtjänar uppmärksamhet – den verksamheten tycker jag ett samhälle bör stödja.
Men att stat eller kommun väljer utbud säger vi nej till. Det är vad som kallas ”armlängds avstånd”.
Gustaf Appelberg (L)
ordförande kultur- och fritidsnämnden