Svar på "Alla vinner på sex timmars arbetsdag", 13/6.
Faramarz Davoudi oroar sig lika mycket som jag gör över folkhälsan och den ökande stressen i arbetslivet som enligt en rapport från Umeå universitet orsakar tidiga dödsfall. Vidare utvecklar han resonemanget att förkortad arbetstid skulle kunna vara lösningen på problemet, men jag ser inte hur.
Anta att man jobbar 10 färre timmar, producerar lika mycket som om man jobbar 40 för att kunna bibehålla ersättningsnivån. Vad händer då? Man exponeras för hårdare press i en visserligen kortare tidsperiod, men minskar stressen som den arbetande individen utsätts för?
En aspekt till är att man måste ha en reserv av arbetskraft och kanske andra resurser att sätta in för att produktionen och ersättningen som den anställde får ska bibehållas vid oförändrad produktivitet.
Jag är inte emot en förkortning av arbetstiden men för att minska den dödliga stressen föreslår jag att de som bemannar arbetsplatserna ges större ansvar att planera och delta i utformningen av arbetsdagen, att arbetstrivseln ökar genom aktiva insatser av arbetsgivare och arbetstagare, att den erhållna ersättningen för utfört arbete höjs utan att finansieringen av den offentliga sektorn raseras, att som även Faramarz Davoudi föreslår omfördela resurserna rättvisare. Ett sätt att förkorta arbetsdagen är att arbetstagarna får betalt i ökad fritid vid produktivitetsökningar, så det är inte omöjligt att uppnå en förkortning av arbetsdagen.
Det finns säkert mycket mer att göra för att förbättra folkhälsan.
Asterios Nastradinis