Kyrkans arbete med äldre församlingsbor

Min mor har alltid varit aktiv inom kyrkan, har besökt gudstjänster, suttit i kyrkorådet, bakat och serverat kaffe, varit med i syföreningen och dragit in mycket pengar genom att sy, sticka och baka till missionsauktioner.

Insändarskribenten undrar hur kyrkans arbete med de äldre medlemmarna är organiserat.

Insändarskribenten undrar hur kyrkans arbete med de äldre medlemmarna är organiserat.

Foto: Erika Landt

Insändare2021-01-22 06:45
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hon är en av dem som aldrig skulle drömma om att gå ur kyrkan för att spara några tusenlappar trots mycket låg pension. Hon skulle heller aldrig komma på tanken att vara till besvär genom att ringa upp en präst när hon känner sig ensam, ledsen eller bara vill ha ett trevligt samtal. 

När hon inte längre kunde ta bilen och åka till kyrkan och symötena blev det alldeles tyst från kyrkans sida, ett kort till jul var allt. 

Det får mig att undra hur kyrkans arbete med de äldre medlemmarna är organiserat. Finns det ingen, präst eller diakon kanske, som har som sitt arbetsområde att besöka gamla, ringa dem, samtala om viktiga saker som anhöriga kanske har svårare att ta upp? De sitter många gånger ganska ensamma och skulle uppskatta möten med kyrkans företrädare. 

Om vi nu bortser från pandemin som har gjort allt svårt, så undrar jag om det finns ansvariga för äldreverksamhet ute i församlingarna, de som själva varit aktiva i kyrkan borde vara lätta att känna till och kunna nå, andra kanske det är svårare med.

Är arbetet olika organiserat i församlingarna? Beror det på vilka åldersgrupper en präst själv helst vill arbeta med? Finns det riktlinjer från kyrkans högre nivåer? Det jag sett är i en landsbygdsförsamling i Linköpings stift. Jag önskar höra om andra anhörigas erfarenheter och vad anställda inom kyrkan tycker, är ni nöjda med äldrearbetet som sker nu?