Slutprov ger elever och lÀrare ett gemensamt mÄl

Det man glömde nÀr man tog bort studentexamen Àr att de flesta mÀnniskor vÀxer med kraven och om kraven tas bort blir det inte heller mycket utveckling, skriver en lÀrare i Linköping.

Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rĂ€ttighet för eleverna att fĂ„ godkĂ€nt i Ă€mnena/kurserna. Följden har blivit att lĂ€rarna har blivit elevernas betjĂ€nter som ska tillfredsstĂ€lla alla deras önskemĂ„l, eller anpassningar som det numera heter, menar insĂ€ndarskribenten.

Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rĂ€ttighet för eleverna att fĂ„ godkĂ€nt i Ă€mnena/kurserna. Följden har blivit att lĂ€rarna har blivit elevernas betjĂ€nter som ska tillfredsstĂ€lla alla deras önskemĂ„l, eller anpassningar som det numera heter, menar insĂ€ndarskribenten.

Foto: Henrik Montgomery/TT

InsÀndare2023-06-22 05:00
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Svar pĂ„ “Återinför examenstentor – fĂ„ rĂ€ttvist skolsystem” (16/6):

Tack Göran Rumenius för din insĂ€ndare om att Ă„terinföra examenstentor pĂ„ gymnasiet. Jag instĂ€mmer i det mesta av vad du skriver. Den svenska skolans förfall började med 68-rörelsen och den vĂ€nstervĂ„g som dĂ„ drog över vĂ€rlden. Studentexamen sĂ„gs som nĂ„got borgerligt som skulle rensas bort. Den socialdemokratiska mĂ€nniskosynen spelade sĂ€kert ocksĂ„ in, att mĂ€nniskor ses som svaga och sköra och att de bör tas om hand av olika institutioner och skyddas frĂ„n allt obehagligt och anstrĂ€ngande, som till exempel examensprov pĂ„ gymnasiet. 

Det man glömde bort dĂ„ Ă€r att de flesta mĂ€nniskor vĂ€xer med kraven, och om kraven tas bort blir det inte heller mycket utveckling. Även den gamla lĂ€rarauktoriteten sĂ„gs som nĂ„got borgerligt och dĂ€rför har man lagt ner mycket möda pĂ„ att montera ner den. Visionen var en skola dĂ€r lĂ€rarna var kompis med eleverna och eleverna sökte kunskap sjĂ€lva. TyvĂ€rr har det visat sig att de flesta elever inte har kapacitet att göra det och dĂ€rför blir lĂ€mnade i sticket, nĂ€r lĂ€rarna inte lĂ€ngre undervisar. Med 68-rörelsen kom ocksĂ„ rĂ€ttighetstĂ€nkandet in i skolan. Man lanserade devisen “alla kan” och menade att det var en rĂ€ttighet för eleverna att fĂ„ godkĂ€nt i Ă€mnena/kurserna – det var bara för skolan och lĂ€rarna att leverera. Följden har blivit att lĂ€rarna har blivit elevernas betjĂ€nter, som ska tillfredsstĂ€lla alla deras önskemĂ„l, eller anpassningar som det numera heter.

Man skulle kunna tro att de borgerliga partierna skulle motsĂ€tta sig denna utveckling, men de har i stĂ€llet spĂ€tt pĂ„ den, frĂ€mst genom friskolereformen pĂ„ 90-talet. Genom denna reform försvagades lĂ€rarnas stĂ€llning Ă€nnu mer, eftersom eleverna nu kunde vĂ€lja bort skolor dĂ€r lĂ€rarna stĂ€llde krav och inte delade ut glĂ€djebetyg. SĂ„ nu stĂ„r vi dĂ€r med en skola som har blivit utsatt för angrepp frĂ„n bĂ„de vĂ€nster och höger och dĂ€rför Ă€r ganska skadeskjuten. 

I vanlig ordning höjs röster om mer resurser för att lösa problemet, men mer pengar kommer inte att lösa det hÀr. I stÀllet bör vi ÄtervÀnda till den skola vi hade innan 68-rörelsen och friskolereformen och som prÀglades av likvÀrdighet, höga kunskapskrav och hög lÀrarstatus. Ett första steg kan vara att införa examenstentor pÄ gymnasiet som rÀttas centralt. Jag har sjÀlv positiva erfarenheter av liknande prov pÄ SFI. Slutproven gör att elever och lÀrare fÄr ett gemensamt mÄl och att vi lÀrare mer ses som stöd Àn som fiender, precis som Rumenius skriver.