De allt färre naturliga skogar som människor tillåter finnas, är givetvis begärliga att vistas i för älgar och andra skogsdjur. Vart ska de annars i dagens läge ta vägen? Egentligen behöver de större skogområden att röra sig över.
Ju fler kalhyggen, desto svårare för till exempel älgar att hitta föda. När nu dessutom större rovdjur i stora delar av landet mer eller mindre utrotas, kan det bli många älgar och andra betande och bökande vilda djur i de få naturskogar som finns kvar och på de plantager som ersätter de artrika skogarna. Därmed blir det fler ”skadedjur” att skjuta för så kallade miljövårdare.
Det största hotet mot skogen är inte djuren utan intensiv och ensidig skogsavverkning. När naturskogen är borta, dröjer det länge tills planteringen växt upp så pass att den kan binda de giftiga gaser och ämnen som frisläppts vid avverkningen eller som av andra skäl cirkulerar i luften.
Det största hotet mot skogen och ett mer livsvänligt klimat, är till slut människan. Vad gör vi åt det? Skjuter fler djur som äter plantor och bökar? Eller skaffar oss kunskap om hur skogen och naturen fungerar och går till botten med problemen genom att överlämna skogsplaneringen till skogen och naturen själv? När vi varit riktigt samarbetsvilliga, kan vi få plocka ut de träd som är mogna och låta resten växa till sig. Det kallas kontinuitetsskogsbruk. Inte bara ekologiskt lönsamt utan även ekonomiskt, enligt ekobiologer som fördjupat sig i vårt förhållande till skogen.
Barbro Helena Carlman
Långesrum Åtvidaberg