Insändare: Lätt att peka finger men hjälp till i stället

Svar på "Arbetsmarknaden är tuff för många" (16/9):

Signaturen HK har i sitt svar en ganska förenklad syn på arbetsmarknadens utslagningsmekanismer, även om den tyvärr är sann. Man är sin egen lyckas smed skriver HK. Förvisso är det så, men från den dagen du föds styrs ditt liv av dina villkor som du inte valt själv. Arv i form av gener och miljö i form av förutsättningar och begränsningar. Föds du i ett hem där föräldrarna har en hög utbildning som själva blivit uppmuntrade. Eller har du fötts i ett hem med låga krav, låg grad av stimulans och peppning. Det har stor betydelse för dina val av studier. 

Det är inte så enkelt som HK beskriver, att man får skylla sig själv om man inte valt rätt utbildning till ett bristyrke. Jag känner akademiker som just nu går arbetslösa för att deras jobb försvunnit när branschen de jobbat i förändrats. Det krävs stöd från omgivningen att orka ställa om, välja nytt. Att vi har sociala försäkringar och stöd i Sverige är bra för alla. Annars finns väl risk att kriminaliteten breder ut sig ännu mer. Antalet tiggare kan komma att öka lavinartat och rån kan bli ett sätt att överleva om “bidragen” tas bort. Att ta bort sociala försäkringar innebär ju inte automatiskt att det tillkommer en mängd lediga arbeten med en lön som betalar hyra och mat.

 
Och det är inte tur att vi har ett välfärdssamhälle för alla, det är skicklighet, något vi valt att ha. Det är lätt att peka finger, men hjälp till i stället. Har du fått rätt vägledning i livet kan du tacka dem som hjälpt dig och inte bara dig själv, för helt ensam hade du inte klarat dig alls.