Vi närmar oss halloween som den 31 oktober står inskriven som underrubrik i min almanacka. I skolorna har man en tid halloweenpyntat. Häxor, varulvar och vampyrer klipps ut, färgläggs och det skapas halsband av blodsprängda ögonglober. Halloweenfester planeras och dräkter köps in.
Affärsmännen gnuggar sina händer och de flesta verkar tycka att det blir mysigt, kusligt och spännande i höstmörkret. Majoriteten tror säkert inte att det finns varulvar och vampyrer i verkligheten men de representerar ändå en sorts arketyper som har sin motsvarighet hos verkliga människor vilka finner nöje i att skada andra på olika sätt.
Det finns de som titulerar sig som häxor och de flesta menar sig väl vara goda sådana. Men det finns också de som ägnar sig åt spådomar och besvärjelser vilka genom rädslorna de skapar får makt över människor även i Sverige. Det finns fantasifulla och känsliga barn som har nog med att hantera all den rädsla och smärta som vår tid är så full av. Till Sverige luras också kvinnor från Afrika som skräms till prostitution med hjälp av voodoo-besvärjelser.
Jag tycker att det i allsidighetens namn borde klippas och målas några änglar som får vara med bland alla svarta, lila och rödmålade demoner och vampyrer. Tron på änglar och seger över ondskans makter tillhör det svenska kristna kulturarvet och det är många som mår omvittnat bra av tron på detta.
Det är ojuste att inte presentera lite hopp och ljus i allt mörkret för våra barn. Halloween vore ett bra tillfälle att göra det på. Passa på, inte minst i pedagogikens namn, att placera in halloween i den större berättelsen om mörker, ljus, gott och ont som varit mänsklighetens följeslagare i många hundra år.
Bo Westin