Svar på "Omfattande skyddsjakt på varg behövs i länet", 31/1.
Sanningen är att det har skett tre attacker på tamdjur under 2019. I ingetdera fallet var stängslingen tillfyllest. Med adekvat stängsling går det utmärkt att bedriva fårskötsel. Det visar erfarenheterna från de län där det funnits varg länge. Där har fårnäringen ökat kraftigt under det senaste decenniet.
Människors oro har jag stor respekt för. Den hänger ihop med gamla föreställningar och myter samt att vargmotståndare ständigt trummar in hur oroliga människor är (därigenom antyder man att vargen är farlig för människor). Sanningen är att det inte finns något bevis för att en människa någonsin har dödats av en vild varg i Sverige.
Vargen är antagligen det minst farliga av alla större däggdjur (älg har dödat människor i Sverige) och vargen är kanske det enda större rovdjur som har sådan respekt för människan att den inte ens vågar försvara sina egna ungar.
Insändarskribenten talar om ”en minoritet av vargförespråkare”. Sanningen är att den senaste riktigt stora opinionsundersökningen, genomförd av Sveriges Lantbruksuniversitet och Universitetet i Umeå, visar att 66 procent av svenskarna är vargförespråkare medan 13 procent är emot och 21 procent neutrala.
Siffrorna gäller hela Sverige. Men även i varglänen är det kraftiga majoriteter som är positiva till varg. På kommunnivå finns något eller några exempel på motsatsen. Detta stämmer bra med mina erfarenheter när jag pratar med folk jag stöter på i vargreviret. Förenklat kan sägas att motståndare till varg är jägare och i viss mån äldre personer.
Skribenten efterlyser skyddsjakt på varg men, var lugn, detta sköter vargarna själva. Inom några månader har flertalet av valparna vandrat ut för att söka ett eget revir och en partner. Någon valp kan bli kvar för att hjälpa föräldrarna att föda upp nästa kull.
En rekommendation till alla östgötar: Gå ut i de härliga skogarna i Långbogenreviret, plocka bär och svamp, bada i sjöarna eller bara njut av naturen. Sannolikheten att se varg- och lospår är rätt hög, även när det inte är snö. De går gärna på vägar och när marken är mjuk syns spåren väl. För att inte tala om spillningen. Att se djuren är tyvärr få förunnat.
Björn Ljunggren, regionansvarig i Östergötland för Svenska Rovdjursföreningen